Början: En värld i omvälv­ning

De tre vikti­gaste uppgif­terna för repu­bli­kens presi­dent har att göra med utri­kes­po­li­tik, över­be­fäl­ha­var­skap och värde­ringar. I alla dessa områ­den måste ställ­ningen förtjä­nas. Min utri­kes­po­li­tiska linje kan kallas värde­ba­se­rad realism. Som över­be­fäl­ha­vare är jag garant för ett starkt försvar. Som mora­lisk ledare vill jag lyssna och förstå. 

Eran efter kalla kriget är över. Den slutade med Ryss­lands anfalls­krig mot Ukraina. Det som skulle föra oss samman - ömse­si­digt bero­ende, handel, teknik, energi, infor­ma­tion och valu­tan - håller nu på att slita oss isär. Samar­bets­in­stru­men­ten har vapen­i­se­rats.

Vi lever i vår gene­ra­tions 1918-, 1945- och 1989-ögon­blick. En tids­pe­riod då vi förstår att värl­den håller på att föränd­ras, men vi vet ännu inte exakt vart detta leder. Det pågår en omför­del­ning av makten, som man kämpar för globalt i såväl väst och öst som i söder.  

Första världs­kri­get gjorde slut på impe­ri­a­lis­men. Andra världs­kri­get gjorde slut på fascis­men. Kalla kriget gjorde slut på kommu­nis­men. Vi måste se till att Putins krig inte gör slut på libe­ra­lis­men, dvs. den väster­ländska demo­kra­tin.

Repu­bli­kens nästa presi­dent inle­der sin period i en värld där de inter­na­tio­nella insti­tu­tio­nerna och den regel­ba­se­rade värld som vi är vana vid håller på att försva­gas. Vi lever i en tid av oro och oord­ning. Presi­den­ten måste arbeta mitt i denna omvälv­ning.

Det kommer att ta minst tio år att bygga upp en ny världs­ord­ning. Vi kommer att få se både regi­o­na­li­se­ring av makten och oheliga alli­an­ser. Länder och regi­o­ner kommer både att konkur­rera, hantera sina konflik­ter och samar­beta. 

Presi­den­ten måste arbeta för att säker­ställa att vi förblir konkur­rens­kraf­tiga, undvi­ker konflik­ter och satsar på samar­bete. I den här nya situ­a­tio­nen behö­ver repu­bli­kens presi­dent erfa­ren­het, sakkun­skap och nätverk.   

Finland är en globalt sett större aktör än sin stor­lek. Vi är ett av de bästa länderna i värl­den enligt alla mätare. Genom vårt exem­pel och vår hand­lings­kraft kan vi påverka den nya världs­ord­ning­ens utform­ning.

Värl­den och Finland kan inte samman­fat­tas under tre punk­ter, men punk­terna kan fungera som rätte­snöre för det som jag under de kommande sex åren kommer att satsa på som repu­bli­kens presi­dent. Som presi­dent lovar jag att arbeta för ett öppet, tryggt och inter­na­tio­nellt Finland.

Ett öppet Finland

Repu­bli­kens presi­dent är en värde­le­dare. Ingen kan dock själv utropa sig till en sådan. Posi­tio­nen måste förtjä­nas. Som presi­dent vill jag vara närva­rande i samhälls­de­bat­ten. Utri­kes­po­li­tik är ingen­ting hemligt. Även svåra frågor måste disku­te­ras på ett begrip­ligt, civi­li­se­rat och värdigt sätt. 

Finland är ett öppet välfärds­sam­hälle som bygger på libe­ral demo­krati, mark­nads­e­ko­nomi och globa­li­se­ring. Vår uppgång under själv­stän­dig­hets­ti­den är en fram­gångs­saga utan motstycke. Låt oss vara stolta över den.

Vi måste värna om de tradi­tio­ner på vilka Finland har byggts under hela vår själv­stän­dig­het. Vi är ett segt och civi­li­se­rat folk med sisu. Vi orkar kämpa även när andra miss­trös­tar. Vi ger inte upp. Vi är redo att kämpa för våra värde­ringar.

Vår fram­gång bygger på indi­vi­du­ell frihet och gemen­skap. Vi vill ge alla som bor i Finland lika­dana möjlig­he­ter. Varje männi­ska är värde­full. Vi respek­te­rar de mänsk­liga rättig­he­terna och varandra. Även i svåra situ­a­tio­ner förstår vi att det bästa sättet att ta sig igenom dem är att göra det till­sam­mans.

Det vikti­gaste elemen­tet som håller vårt samhälle ihop är förtro­ende. Vi har inte råd att förlora det. Ett öppet samhälle bygger på yttran­de­fri­het, ett funge­rande civilt samhälle och rätts­stats­prin­ci­pen. Låt oss hålla fast vid dem. Utan förtro­ende urhol­kas ett öppet samhälle. 

En liten nation har inte heller råd att vara splitt­rad. Vi kan vara oense om saker, men det bästa sättet att skap en gemen­sam vision är att prata och lyssna. Det är mycket lättare att uttrycka den egna åsik­ten än att försätta sig i en annan persons situ­a­tion. Vi måste verk­li­gen bry oss om varandra.

Det är alltid klokare att foku­sera på det som före­nar oss. Det är inte lätt i dagens värld, som drivs av iden­ti­tets­po­li­tik. Vi måste satsa på kultur, bild­ning och motion. De är före­nande fakto­rer. De hjäl­per oss att orka.

Öppen­het är också nyfi­ken­het. Förmå­gan att lyssna, disku­tera och lära sig. En kamp mot cynism. Föränd­ringar skräm­mer oss alla, men genom att vara öppna för föränd­ringar kan vi ta oss igenom dem. Krig, klimat­för­änd­ringen, ny teknik och invand­ring är skräm­mande, och just därför måste de disku­te­ras öppet. 

Tole­rans hand­lar inte om att bara tole­rera dem som är av samma åsikt som vi. Tole­rans är att vara öppen för åsik­ter av olika slag, att vara beredd att disku­tera och lyssna – att hitta lösningar till­sam­mans. 

Som repu­bli­kens presi­dent lovar jag att arbeta för ett öppet Finland. Jag lovar att försvara demo­kra­tin, yttran­de­fri­he­ten och rätts­stats­prin­ci­pen i alla situ­a­tio­ner. Jag lovar att lyssna, disku­tera och bry mig. Jag lovar att kämpa för att Finland även fram­ö­ver är det bästa landet i värl­den för oss alla att leva i. 

Ett tryggt Finland

Repu­bli­kens presi­dent är försvars­mak­tens över­be­fäl­ha­vare. Vi lever i en orolig tid, vilket under­stry­ker över­be­fäl­ha­va­rens roll. Över­be­fäl­ha­va­ren leder nu ett Nato-Finland. Finlän­darna är Finlands bästa försvar. Viljan att försvara vårt land är grun­den till vår själv­stän­dig­het och en enande faktor.

Jag är stolt över Finlands värn­plikts­sy­stem, som har skapat ett utmärkt bevä­rings­ut­bild­nings­sy­stem och en stor reserv. Många vill också tjäna sitt land på frivil­lig basis. Jag är också stolt över att anta­let frivil­liga kvin­nor under de senaste åren har nått rekord­ni­våer.

Det finns inget direkt yttre hot mot Finland just nu. Detta beror på att vår yttre säker­het garan­te­ras av tre lås. Det första av dessa är ett trovär­digt och starkt försvar som en del av alli­an­sens gemen­samma försvar. Det andra är Finlands medlem­skap i EU och Nato. Och det tredje är avta­let om försvars­sam­ar­bete med Förenta staterna (DCA). Vi är inte ensamma, men vi bär vårt eget ansvar. 

Detta bety­der inte att Ryss­land har upphört att vara vårt största säker­hets­hot. Det har det alltid varit och kommer alltid att vara. Ryss­land försö­ker skapa rädsla och insta­bi­li­tet. Men vi finlän­dare håller alltid huvu­det kallt: vi klarar oss till­sam­mans.  

För oss har utri­kes- och säker­hets­po­li­ti­ken alltid varit en existens­fråga. Det är därför vi har kunnat reagera på ett enat, snabbt och bestämt sätt vid viktiga histo­riska ögon­blick. Det är så vi gör i Finland. Finlands utri­kes- och säker­hets­po­li­tik har alltid byggt på två pelare: idea­lism och realism. 

Idea­lism bety­der att vi tror på kraf­ten av samar­bete, ömse­si­digt bero­ende, inter­ak­tion och handel. Detta hör till vår roll som en del av Europa. Ekono­miskt och poli­tiskt samar­bete gör krig mindre troligt. Med några få undan­tag har detta tänke­sätt varit rådande i Europa sedan andra världs­kri­get.

Realism bety­der att vi har en obli­ga­to­risk bevä­rings­tjänst för män, som kvin­nor också kan avlägga frivil­ligt. Vi har 900 000 perso­ner med mili­tär utbild­ning, 280 000 perso­ner i en utpla­ce­rad och moti­ve­rad reserv som kan mobi­li­se­ras för krig. Vi har 62 strids­flyg­plan av typen F/A-18 och snart 64 strids­flyg­plan av typen F-35A. Därtill har vi vid sidan av Polen det största artil­le­riet i Europa, och vi är det enda nordiska landet med lång­skju­tande preci­sions­va­pen för alla försvars­gre­nar, dvs. armén, mari­nen och flyg­vap­net. 

Jag är bekym­rad över vårt lands tudel­ning och därmed vår inre säker­het. Jag är bekym­rad över ökningen av psykiska problem och ensam­het bland de unga. Även detta visar att vi måste försöka vara till­sam­mans mera i stäl­let för att isolera oss. Att träf­fas oftare ansikte mot ansikte. Att bry oss om varandra. 

Allt detta är starkt kopp­lat till säker­hets­po­li­ti­ken. En splitt­rad nation kan inte försvara sig själv. Vi har inte råd att pola­ri­sera oss till loka­lis­ter och globa­lis­ter, väns­tern och högern, unga och gamla.

Vi ska inte foku­sera på det som skil­jer oss åt utan på det som före­nar oss. I stäl­let för att använda en mega­fon för att fram­föra vår egen åsikt kunde vi lyssna på vad andra har att säga. I stäl­let för att krypa in i vår egen iden­ti­tet kunde vi fundera hur vi kan hitta enig­het.  

Som repu­bli­kens presi­dent lovar jag att göra mitt yttersta för ett tryggt Finland. Jag lovar att se till att Finland arbe­tar för fred och stöd­jer inter­na­tio­nell rätt. Jag lovar att upprätt­hålla Finlands trovär­diga och starka försvars­för­måga som en del av Natos avskräck­ning och försvar och att föra Finland in i Natos kärna. Som landets över­be­fäl­ha­vare lovar jag att stärka det finska folkets starka försvars­vilja. Jag lovar att göra allt i min makt för att säker­ställa att Finland också är ett internt säkert land, för oss alla.  

Ett inter­na­tio­nellt Finland

Repu­bli­kens presi­dent leder utri­kes­po­li­ti­ken i samver­kan med stats­rå­det. I den nya världs­po­li­tiska situ­a­tio­nen förut­sät­ter detta inter­na­tio­nell erfa­ren­het, sakkun­skap och nätverk. I det nya Nato-Finland förut­sät­ter det också en förmåga att nära samar­beta med riks­da­gen och de myndig­he­ter som tar hand om Finlands inter­na­tio­nellt erkända sätt att hantera landets säker­het som helhet. 

Värl­den kan grovt delas in i tre globala sfärer: väst, öst och syd. Det globala väst består av cirka 50 stater från Norda­me­rika, Europa, Asien och Ocea­nien. Vi försva­rar den nuva­rande libe­rala världs­ord­ningen, i vars byggande vi har delta­git och som gynnar oss också i dagens läge. 

Det globala öst består av cirka 25 länder. Den leds av Kina. Med finns även Ryss­land och Iran samt länder som ofta röstar med dem i FN. Det globala öst vill förändra den nuva­rande världs­ord­ningen. Kina gör det stra­te­giskt och tålmo­digt genom att bygga upp bero­en­de­för­hål­lan­den med resten av värl­den. Det har dragit nytta av ett regel­ba­se­rat system. Ryss­land gör det på ett disrup­tivt sätt genom att angripa sina grann­län­der.  

Det globala syd består av cirka 125 länder. I Asien leds det av värl­dens mest folk­rika land Indien. I Mella­nöstern är det ener­gi­rika Saudia­ra­bien som visar vägen. Afri­kas största ekono­mier är Nige­ria, Sydaf­rika och Egyp­ten. Lati­na­me­ri­kas kraft­cent­rum är Brasi­lien. Det globala syd vill inte välja mellan väst och öst. För det är värl­den inte uppde­lad mellan demo­kra­tier och auto­kra­tier, utan mellan dem som man kan eller inte kan samar­beta med.   

I det globala väst är vi en pålit­lig part­ner. Vi har ett nära samar­bete med våra alli­e­rade i såväl Euro­pe­iska unio­nen som i Nato. Vi ska inte utesluta något delom­råde av vårt alli­ans­sam­ar­bete. Vi måste vara redo att dra vårt strå till stac­ken för våra alli­e­ra­des skull. Vår säker­het är gemen­sam. Vi i Finland produ­ce­rar säker­het, inte konsu­me­rar den. 

När det gäller det globala öst är vi stra­te­giska. Med Kina upprätt­hål­ler vi förhål­lan­den men mins­kar riskerna. Så länge Ryss­land fort­sät­ter med sin mili­tära aktion i Ukraina kommer vi inte att kunna ha ett normalt samar­bete eller normala kontak­ter med Ryss­land. Vårt agerande kommer att bestäm­mas av den gemen­samma poli­ti­ken med våra alli­e­rade. 

Vi samar­be­tar med det globala syd på bred front. Vi skapar välfun­ge­rande och jämlika förbin­del­ser med Asien, Afrika och Lati­na­me­rika. I Mella­nöstern och annan­stans är vi redo att mäkla fred och dra vårt strå till stac­ken i freds­be­va­rande insat­ser och inom civil krishan­te­ring. Vi mora­li­se­rar eller ifrå­ga­sät­ter inte. Vi samar­be­tar på basis av våra värde­ringar.

I det globala väst måste vi förstå att världs­ord­ningen håller på att föränd­ras. Om vi vill upprätt­hålla ett regel­ba­se­rat system som bygger på befint­liga inter­na­tio­nella insti­tu­tio­ner, måste vi få det globala syd på vår sida – och vi kan inte heller isolera oss helt och hållet från det globala öst. 

Globala utma­ningar – som klimat­för­änd­ringen, tekni­kens omvälv­ning eller demo­gra­fin – kan inte lösas på egen hand eller mellan väst­län­der. Det behövs inter­na­tio­nellt samar­bete och multi­la­te­rala insti­tu­tio­ner. Med andra ord gemen­samma regler och åtgär­der för att finna en lösning till utma­ning­arna till­sam­mans. 

Som repu­bli­kens presi­dent lovar jag att arbeta för att Finland ska verka för en värde­ba­se­rad real­po­li­tik i värl­den. Jag lovar att vara en pålit­lig part­ner för våra väst­liga alli­e­rade. Jag lovar att vara en stra­te­gisk konkur­rent till dem i öst som utma­nar våra värde­ringar. Jag lovar att vara en samar­bets­vil­lig aktör gente­mot det globala syd.  

En ny början: Ett enigt Finland

Vi får därför bereda oss på för en värld som kommer att befinna sig i omvälv­ning under åtminstone presi­den­tens följande mandat­pe­riod. Den tid efter kalla kriget som vi redan hade vant oss vid är nu över. Vi måste kunna navi­gera i en värld av oro och oord­ning. Som eniga.

Kommer vi att över­leva denna omvälv­ning som nation? Natur­ligt­vis kommer vi att göra det. Vi har över­levt histo­ri­ens alla vänd­punk­ter, och så även den här gången. Detta är över­lev­nads­vill­ko­ret för en liten och modig nation. Utgångs­punk­ten är att vi gör det till­sam­mans och som eniga. 

Även om värl­den just nu verkar kaotisk finns det ingen anled­ning att miss­trösta. Rädsla är det sämsta tänk­bara rätte­snö­ret för utri­kes­po­li­ti­ken. Jo, vi kommer att se konkur­rens mellan stater. Jo, vi kommer att se lokala och till och med regi­o­nala konflik­ter. Men beho­vet av samar­bete kommer inte att försvinna. Det kommer bara att ändra form. Alla förstår att vi utan globalt samar­bete inte kan lösa klimat­för­änd­ringen, tekni­kens revo­lu­tion eller befolk­nings­ut­ma­ning­arna. Även dessa måste vi lösa till­sam­mans.  

Vi kommer att stäl­las inför saker som vi inte är vana vid. Osäker­het, som ibland kan väcka rädsla. Men vi bör inte reagera på varje liten händelse. I utri­kes- och säker­hets­po­li­ti­ken lönar det sig att ta det lugnt. Men vi måste förbe­reda oss på att även behöva reagera snabbt på föränd­rade omstän­dig­he­ter, såsom vi gjorde förra året i fråga om Nato-medlem­skap.   

Samti­digt tycker jag att det är särskilt viktigt att vi står upp för de värde­ringar som på många sätt har gjort Finland till ett möns­ter­land. Låt oss vara stolta över det som vi har åstad­kom­mit. Låt oss med vårt exem­pel visa varför ett öppet samhälle, libe­ral demo­krati, en rätts­stat, jämlik­het och mark­nads­e­ko­nomi är hörn­ste­narna i ett funge­rande välfärds­sam­hälle.  

Låt oss alltså foku­sera på det väsent­liga. Låt oss foku­sera på att upprätt­hålla en stark och trovär­dig egen försvars­för­måga som en del av Natos avskräck­ning och försvar. Låt oss foku­sera på att vara en pålit­lig part­ner för våra alli­e­rade. Och låt oss internt foku­sera på att stå upp för demo­kra­tin, att stå enade i dessa svåra tider.  

Som presi­dent vill jag inte splittra, jag vill ena. Jag vill inte döma, jag vill förstå. Jag vill bygga broar och förmedla fred när det behövs. Samti­digt är jag beredd att även fatta hårda beslut när sådana behövs.   

Som presi­dent lovar jag att vara en enande faktor. Jag lovar att bygga ett öppet, tryggt och inter­na­tio­nellt Finland. Jag lovar att ställa hela Finlands intresse först, alltid och till­sam­mans.

Mer innehåll i samma kategori