Samlings­par­ti­ets EU-valpro­gram 2019: Vi tror på Europa

Julkaistu: 02.05.2019
Hitta din kandi­dat

Samlings­par­tiets EU-valpro­gram: Vi tror på Europa

Finland har varit medlem i Euro­peiska unio­nen i 24 år. Finlän­dare har använt euron som valuta i 17 år.

Över 55 000 finska ungdo­mar har varit på Eras­musut­byte vid euro­peiska högs­ko­lor. Under de senaste 20 åren har Finland haft över 70 000 Eras­mus-studen­ter. Enligt kommis­sio­nen fanns det redan år 2014 en miljon Eras­mus-bebi­sar, barn vars föräl­drar träf­fats under utby­tet.

Europa är en del av vår vardag. Erfa­ren­he­ter, väns­kaps­band och språk­kuns­ka­per har nått över grän­serna och knutit oss allt närmare ett gemen­samt Europa. Det är fint att EU är en allt större del av vår vardag.

Finland måste vara aktiv och ta initia­tiv till lösnin­gar.

Samti­digt vet vi att EU-medlems­ka­pet är mer än bara vardag. Det är ett val: valet att till­höra den väster­ländska värde­ge­mens­ka­pen. Ett ekono­miskt val. För oss är det även ett säker­hets­val och ett förnuf­tigt val: vår del av värl­den står inför utma­nin­gar vi måste lösa till­sam­mans. Finland måste vara aktiv och ta initia­tiv till lösnin­gar.

Samlings­par­tiet är Finlands ledande EU-parti. Vi tror att Finland klarar sig bäst på inter­na­tio­nella arenor som en aktiv del av väst­värl­den. Ett starkt EU innebär ett star­kare självs­tän­digt Finland. Att förespråka EU bety­der inte att vara okri­tisk. Samlings­par­tiet vill utveckla unio­nen till det bättre.
Euro­peiska unio­nen bör vara en stark föresprå­kare av den libe­rala demo­kra­tins värden. EU ska påverka inter­na­tio­nellt på sina medlems­län­ders vägnar. Till EU:s grund­läg­gande värde­rin­gar hör demo­krati, rättss­tatsprinci­pen, mänskliga rättig­he­ter, jämlik­het och yttran­defri­het både för medier och indi­vi­der. EU måste vara större i stora frågor och mindre i små frågor. Stora saker som vi till­sam­mans måste satsa på är håll­bar till­växt, bekämp­nin­gen av klimatfö­rändrin­gen, säker­het och förs­var, migra­tion samt att förs­vara den fria regel­ba­se­rade världs­han­deln.

Samlings­par­tiets Euro­pa­po­li­tik

Ett håll­bart europa

Under sitt EU-ordfö­ran­des­kap ska Finland ta ledars­kap i klimatfrå­gor och presen­tera en skärp­ning av EU:s utsläpps­minsk­ningsmål från 40 % till 55 % till 2030.

EU: s flerå­riga budget­ram bör utvid­gas till att omfat­tahåll­bar utveckling i budge­te­ring.

Vi stöder insat­ser för att stärka den cirku­lära ekono­min och att öka åter­vin­ning och använd­ning av avfall.

Finland som medlem av ekono­misk stor­makt

Vi förd­ju­par den inre mark­na­den så att medbor­garna kan dra full nytta av den.

Regle­ring på EU-nivå ska möjlig­göra till­väx­ten av ny digi­tal affärs­verk­sam­het och service­verk­sam­het i stäl­let för att kväva dem.

Vi främ­jar aktivt en regel­ba­se­rad världs­han­del.

Vi fort­sät­ter samar­be­tet för att bekämpa skat­teflykt och grå ekonomi på EU-nivå och inter­na­tio­nellt.

Vi beto­nar varje medlems­lands ansvar för sin egen ekonomi.

Samar­bete skapar trygg­het

EU måste göra mer för att stärka Euro­pas säker­het och förs­var.

Vi stär­ker EU:s klausul om ömse­si­diga bistånd genom att föreslå gemen­samma övnin­gar med andra medlems­län­der.

Vi förbe­re­der oss till­hy­brid- och cyber­hot samt utvecklar bereds­kap för att bekämpa dessa till­sam­mans. Finlands nygrun­dade hybrid­kom­pe­tenscen­ter har en nyckel­po­si­tion.

Ansvars­full migra­tions­po­li­tik

Vi stöder utvecklin­gen av levnadsförhål­lan­den särs­kilt i asyl­sö­kan­des ursprung­sområ­den och främ­jar helhets­mäs­sig kris­han­te­ring.

Genom utvecklings­sa­mar­bete stär­ker samhäl­lens stabi­li­tet, demo­kra­tiska utveckling och jäms­tälld­het.

Vi stär­ker bevak­nin­gen av EU:s yttre grän­ser och effek­ti­ve­rar samar­be­tet kring asyl­han­te­ring.

Ett välmående, säkert och enat EU

Vi ökar det euro­peiska samar­be­tet kring bild­ning och forsk­ning.

Vi lägger respek­te­rande av av rättss­tatsprinci­pen som ett vill­kor för EU-finan­sie­ring.

Till EU-medlem­mar tar vi endast länder som har social, ekono­misk och juri­disk bereds­kap till detta.

För att stärka EU: s globala roll ökar vi anta­let beslut med kvali­fice­rad majo­ri­tet inom utri­kes­po­li­ti­ken.

Ett håll­bart Europa

Klimatfö­rändrin­gen är vår tids största utma­ning. Ny ekono­misk till­växt måste grunda sig på använd­ning av håll­bara, förny­bara och åter­vin­nings­bara mate­rial, ren tekno­logi och låga koldioxi­duts­läpp.

Detta förut­sät­ter en håll­bar industriell produk­tion och använd­ning av natur­re­sur­ser.

Håll­bar utveckling måste ses som en stor möjlig­het. Miljö­om­sorg och ekono­misk till­växt utes­lu­ter inte varan­dra. EU:s flerå­riga budget­ram bör utvid­gas till att omfatta budge­te­ring av håll­bar utveckling. EU och dess medlems­län­der måste göra allt målmed­vet­nare lösnin­gar för att minska utsläp­pen. Finland måste stöda och främja samar­be­tet kring de sju stra­te­giska sekto­rer i kommis­sio­nens klimat­stra­tegi: ener­gief­fek­ti­vi­tet, använd­ning av förny­bara ener­gi­käl­lor, ren, säker och nätverk­sans­lu­ten rörlig­het, konkur­rens­kraf­tig industri och cirku­lär ekonomi, infra­struk­tur och samman­länk­nin­gar, bioeko­nomi och natur­liga kolsän­kor samt utvin­ning och lagring av koldioxid.

FN:s klimat­pa­nel IPCC:s rapport från hösten 2018 beto­nar att klima­tets uppvärm­ning måste begrän­sas till 1,5 grader. Det tidi­gare utsatta målet på två graders skulle i prak­ti­ken nästan fördubbla påver­kan av klimatfö­rändrin­gen jämfört med en ökning på en och en halv grad. Följ­derna av klimatfö­rändrin­gen är speciellt synliga då arktiska isen smäl­ter, havs­nivåer stiger och korall­re­ven förs­törs. Spelet är dock inte förlo­rat. Det är dags att agera.

För att lösa klimatfö­rändrin­gens utma­nin­gar måste vi främja nya ener­gi­for­mer, cirku­lär ekonomi och bioba­se­rade råva­ror.

För att lösa klimatfö­rändrin­gens utma­nin­gar måste vi främja nya ener­gi­for­mer, cirku­lär ekonomi och bioba­se­rade råva­ror. EU: s lång­sik­tiga klimatåt­gär­der måste konstrue­ras så att EU uppnår koldioxid­neut­ra­li­tet före år 2050. EU:s utsläpps­han­dels­sys­tem är en effek­tiv metod för att minska koldioxi­duts­läpp, men ett alltför lågt pris per koldioxid­ton styr inte utsläp­pen nedåt till­räckligt snabbt. Unio­nens utsläpps­minsk­ningsmål måste stra­mas åt från 40 % till 55 % till året 2030. Extra bördor ska inklu­de­ras i utsläpps­han­dels­sek­torn. Vi måste också säkra att östra och södra Europa håller sig till målen. Under sitt EU-ordfö­ran­des­kap bör Finland ta lednin­gen i klimatfrå­gor och presen­tera strän­gare utsläpps­minsk­ningsmål i EU.

För att uppnå Pari­sav­ta­lets klimatmål måste EU satsa allt star­kare på produk­tion av ren energi. Cent­ralt för en håll­bar och säker ener­giför­sörj­ning är främ­jan­det av en ener­giu­nion samt till­räckliga resur­ser till forsk­ning och utveckling till sektorn. Europa måste sträva efter att minska sitt beroende av extern energi. EU ska satsa på grän­sö­vers­kri­dande euro­peiska super­nät och därmed bilda en verklig ener­gi­mark­nad.

Trans­port gene­re­rar en fjär­de­del av alla utsläpp i EU. Det är även den enda sektorn där utsläp­pen har ökat. Enligt prog­no­serna kommer trafik­mäng­derna bara att öka, så vi måste ta i bruk olika meto­der för att minska utsläp­pen. Vi måste snabbt elekt­ri­fiera trans­port­sek­torn och öka använd­nin­gen av håll­bara biobräns­len särs­kilt inom­tungt­rans­port ochflygt­ra­fik. Inom batte­ri­pro­duk­tion för elbi­lar måste vi säkers­tälla miljö­ans­va­ret. Utöver att utveckla bräns­len och biltek­no­logi kan stadspla­ne­ring, logis­tik och digi­ta­li­se­ring också bidra till att minska utsläp­pen

Skogs­po­li­tik ska i fram­ti­den också vara en natio­nell kompe­tens. Däre­mot berö­reu­ro­peiska energi- och klimat­po­li­ti­ken även skogar. Finland måste leda via exem­pel i EU och i värl­den när det kommer till skogsvård. EU:s plast­stra­tegi skapar nya möjlig­he­ter för håll­bara finska plas­tin­no­va­tio­ner. Samti­digt som bioba­se­rade mate­rial i allt större utsträck­ning ersät­ter fossila råva­ror måste vi också bevara livs­kraf­tiga kolsän­kor.

Då avfall blir till råvara för till­verk­ning och ener­gi­pro­duk­tion får den cirku­lära ekono­min en allt cent­ra­lare roll. Under kommande mandat­pe­riod måste vi modigt ta ställ­ning till åter­vin­ning, mins­kande av svinn och håll­bart utnytt­jande av natur­re­sur­ser i hela EU. Vi måste ersätta plast­pro­duk­ter med håll­bara alter­na­tiv och förb­juda trans­port av plas­tav­fall till länder utanför EU om inte länderna i fråga kan ge bevis på att de utövar håll­bar åter­vin­ning.

Utöver bekämp­nin­gen av klimatfö­rändrin­gen bör vi även granska de anpas­sande och förmil­drande åtgär­der som förändrin­gen kräver. På grund av klimatfö­rändrin­gen måste vi i fort­sätt­nin­gen förbe­reda oss bättre på natur­ka­ta­stro­fer och extrema väder­fe­no­men. Klimatfö­rändrin­gen medför även förändrin­gar i jord­bruks­po­li­ti­ken, då väder­fe­no­men på ett håll i Europa orsa­kar torka och på ett annat håll övers­väm­nin­gar. Matpro­duk­tio­nens självför­sörj­nings­grad är också en säker­hetsfråga. Vi bör bevara varje medlemss­tats möjlig­het till jord­bruk av god kvali­tet, men samti­digt förnya EU:s jord­brukss­töds­sys­tem med sikte på en håll­bar och mark­nads­ba­se­rad jord­bruks­po­li­tik.

Finland som medlem av en ekono­misk stor­makt

Ekono­miskt samar­bete och det välstånd som det skapar­har alltid varit cent­rala för EU.

Under den senaste mandat­pe­rio­den har Samlings­par­tiet beto­nat ansvars­full utveckling av den ekono­miska och mone­tära unio­nen, bety­del­sen av EU:s gemen­samma handels­po­li­tik, samt bety­del­sen av kompe­tens, forsk­ning, utveckling och inno­va­tio­ner för att av till­växt och syssel­sätt­ning.

Euro­peiska unio­nen ger Finland tillgång till värl­dens största inre mark­nad. Finlands ekono­miska välstånd är cent­ralt beroende av EU-områ­det, som är vår vikti­gaste export­mark­nad. Att förd­jupa den inre mark­na­den och effek­ti­vera dess verk­sam­het ligger uttryckli­gen i Finlands intresse. En funge­rande inre mark­nad gynnar framför allt våra medbor­gare. Den inre mark­na­den består av fyra hörns­te­nar: fri rörlig­het för varor, tjäns­ter, perso­ner och kapi­tal. Tillgång till EU:s inre mark­nad kräver respekt för alla fyra frihe­ter.

Utöver finan­sie­ring­sin­sat­ser för forsk­ning, utveckling och inno­va­tio­ner kräver utvecklin­gen av den inre mark­na­den även att vi utnytt­jar till fullo de möjlig­he­ter som uppstår från digi­ta­li­se­rin­gen . Till den digi­tala inre mark­na­den hör till exem­pel data­rör­lig­het och inkomst­mo­del­ler som base­rar sig på fria rörlig­het av infor­ma­tion och data. Den inre mark­na­dens lags­tift­ning bör följa sin tid och möjlig­göra allt smidi­gare handel. Målet ska vara att bryta upp onödiga normer och minska den admi­ni­stra­tiva bördan.

Vi måste aktivt bekämpa skat­teflykt och grå ekonomi på natio­nell, euro­peisk och inter­na­tio­nell nivå. En harmo­ni­se­ring av beräk­nings­sät­tet för före­tags­bes­katt­ning skulle bidra till kampen mot skat­teflykt och på samma gång minska den admi­ni­stra­tiva bördan för före­tag med verk­sam­het i flera EU-länder. Detta skulle å sin sida även under­lätta finska före­tags till­växt på EU-områ­det.

Utvecklin­gen av den ekono­miska och mone­tära unio­nen kräver fort­fa­rande arbete. De största proble­men i den ekono­miska och mone­tära unio­nen är övers­kuld­sätt­ning, brist på mark­nads­disciplin samt det avgö­rande kontak­ten mellan medlemss­ta­terna och bankerna. För eurons trovär­dig­het och för valu­ta­sys­te­mets stabi­li­tet är det ytterst viktigt att medlemss­ta­terna får respekt för stabi­li­tets- och till­växt­pak­ten samt åstad­kom­mer struk­tur­re­for­mer. Ett kont­rol­le­rat infö­rande av en skuld­sa­ne­rings­me­ka­nism skulle garan­tera verks­täl­lan­det av ett inves­te­ra­rans­var. Vi måste stärka imple­men­te­rin­gen av beslut och ställa strän­gare krav på att de efterföljs både i stora och i små medlemss­ta­ter.

Banku­nio­nen borde färdigs­täl­las i enlig­het med medlemss­ta­ter­nas överens­komna rikt­lin­jer. Vi kan inleda en diskus­sion om ett gemen­samt depo­si­tionss­kydd, men inte före nuva­rande risker mins­kats till­räckligt. Vi bör även främja en kapi­tal­mark­nad­su­nion. En privat risk­del­ning via kapi­tal­mark­na­den är avgö­rande för eurons stabi­li­tet. Det utgör också mindre tryck på att expan­dera det gemen­samma ansva­ret mellan medlemss­ta­terna.

EU:s flerå­riga budget­ram, det vill säga dess budget, ska skapa euro­peiskt mervärde. I första hand måste vi bedöma budge­tens stor­lek på basis av dess innehåll. Inves­te­rin­gar i forsk­ning, utveckling och inno­va­tion stöder ekono­misk till­växt, syssel­sätt­ning och kompe­tens i hela Europa. Ökad finan­sie­ring av Hori­sont Europa- och Eras­mus-program­men samt nya tekno­lo­gier och tekno­lo­gi­lös­nin­gar är rätt väg att gå. Gemen­samma utma­nin­gar, såsom bekäm­pan­det av klimatfö­rändrin­gen, migra­tions samt säker­hets- och förs­vars­po­li­tiskt lönar sig att finan­siera till­sam­mans.

Tradi­tio­nellt har EU-finan­sie­rin­gen gått främst till­jord­bruk samt social-, struk­tur- och kohe­sions­po­li­tik. Under årens lopp har båda program­men refor­me­rats i en mer stra­te­gisk rikt­ning, bland annat genom att betona miljö­mäs­siga aspek­ter och eller smart specia­li­se­ring inom subven­tio­nerna. Dessa prio­ri­te­rin­gar har varit förmån­liga för norra och östra Finland. Det här ska man satsa på i fort­sätt­nin­gen istäl­let för att endast finan­siera produk­tion eller infra­struk­tur. Ande­len av EU:s budgets som går till fonden för lands­bygd­sut­veckling bör beva­ras på rimlig nivå, så att inte målen för miljös­kydd och stäv­jande av klimatfö­rändrin­gen går i stöpet.

Ur Finlands pers­pek­tiv är färdigs­täl­lan­det av Tran­seu­ro­peiska trans­port­nä­tet TEN-T:s kärn­nät före år 2030 och färdigs­täl­lan­det av dess täckande nät före år 2050 en cent­ral del av den inre mark­na­dens infra­struk­tur­pro­jekt. Särs­kild uppmärk­sam­het bör fästas vid stam­ba­ne­pro­jek­tet från Helsing­fors via Torneå till Stock­holm. För att den inre mark­na­den ska fungera allt effek­ti­vare är det viktigt att vi genomför som helhet Fonden för ett samman­län­kat Europa - på natio­nell och inter­na­tio­nell nivå.

En verklig euro­peisk inre mark­nad exis­te­rar inte förrän dess digi­tala och service­re­la­te­rade dimen­sion utvecklas i en genuint integre­rad rikt­ning med gemen­samma spel­regler. Samti­digt måste vi bevara ett högt konsu­ments­kydd och produkt­sä­ker­het. Det finns skäl att låta en bredare allmän­het dra nytta av EU-finan­sie­rade digi­tala projekt. Resul­ta­ten av digi­tala projekt, såsom innehåll, tjäns­ter, appar och deras käll­kod bör vara åtkom­liga och till­gängliga för alla.

Inom forsk­nings­po­li­ti­ken borde man framför allt betona utveckling och ibruk­ta­gande av univer­sella tekno­lo­gier som har bety­delse för fram­ti­dens globala konkur­rens­kraft. Inom ett eller två decen­nier kommer arti­ficiell intel­li­gens och andra bety­dande nya inno­va­tio­ner inom platt­form­se­ko­nomi och mate­rial­tek­no­logi att ändra medbor­gar­nas och före­ta­gens verk­sam­het lika mycket som till exem­pel el eller Inter­net. Digi­ta­li­se­rin­gens snabba utveckling är förk­nip­pad med etiska och regle­rings­mäs­siga utma­nin­gar som vi måste tänka på redan under kommande mandat­pe­riod. Euro­peisk regle­ring får inte kväva inno­va­tio­ner, men samti­digt måste den även ge medbor­garna integri­tetss­kydd och säker­het.

Samar­bete skapar trygg­het

EU måste göra mer för att stärka Euro­pas säker­het och förs­var samt för att skydda sina medbor­gare.

Inom förs­vars­sa­mar­be­tet kan EUskapa märk­bart euro­peiskt mervärde. Medlems­ta­terna kunde förbättra biståndsklausu­lens bety­delse genom att öva till­sam­mans.

Det förs­va­gade säker­hets­lä­get har för samman EU inom säker­hets­po­li­ti­ken. På ett par år har EU:s gemen­samma säker­hets- och förs­vars­po­li­tiska samar­bete avance­rat mer än under hela EU:s exis­tens. Förs­vars­sa­mar­be­tet komplet­te­rar den natio­nella förs­varsförmå­gan, höjer bereds­ka­pen mot yttre hot samt gör det lättare att få och ge mili­tärt bistånd. För Finland är det viktigt att den ömse­si­diga biståndsklausu­len är bindande, efter­som den samti­digt stär­ker både EU:s och Finlands säker­hets­läge.

Samar­be­tet mellan EU och Nato främ­jar Finlands säker­het.

Säker­hets- och förs­vars­sa­mar­be­tet inom EU komplet­te­rar Nato och stär­ker den euro­peiska säker­he­ten. Samar­be­tet mellan EU och Nato främ­jar Finlands säker­het. Trots en möjligt Brexit, lönar det sig att fort­sätta samar­beta med Stor­bri­tan­nien som har Euro­pas största mili­tär­makt.

Då Finland inte till­hör mili­tä­ral­lian­ser ökar allt säker­hets- och förs­vars­sa­mar­bete vår säker­het. Genom EU:s perma­nenta struk­tu­re­rade samar­bete, årliga bedöm­nin­gar av förs­var­sut­gif­ter samt fonden för forsk­ning och pres­tanda vill vi stärka Euro­pas egen hand­lingsförmåga. För medlems­län­derna lönar det sig att öka anta­let gemen­samma anskaff­nin­gar. För att stärka förs­vars­sa­mar­be­tet bör vi stärka det juri­diska ramar­naför rörlig­het av mili­tärt mate­rial.

Utöver tradi­tio­nellt förs­vars­sa­mar­bete måste Europa förbe­reda sig på hybrid- och cyber­hot samt utveckla bereds­kap för att bekämpa dem. Hybrid­hot är av en såpas varie­rande natur att vi behö­ver både EU och NATO för att möta dem. Finlands nygrun­dade hybrid­kom­pe­tenscen­ter har en nyckel­po­si­tion. Därtill bör vi till exem­pel stärka medie­läs­kun­nig­het, fören­het­liga praxis och inten­si­fiera infor­ma­tion­sut­by­tet mellan medlems­län­der­nas myndig­he­ter.

Samlings­par­tiet beto­nar en övergri­pande utgångs­punkt för att lösa inter­na­tio­nella problem. Att samordna mili­tär och civil kris­han­te­ring, freds­med­ling, utvecklings­sa­mar­bete och huma­ni­tärt bistånd är det vikti­gaste verk­ty­get för att före­bygga och lösa kriser.
Civil kris­han­te­ring hör till EU:s styr­kor globalt. Till ett gemen­samt förs­var hör även till­räcklig poli­tisk och mate­riell bereds­kap så att vi vid behov kan agera i kriser som blos­sar upp på närområ­den. Att före­bygga konflik­ter samt mäta och över­vaka poten­tiella kriser måste få en betyd­ligt större roll i EU:s gemen­samma utri­kes­po­li­tik.

Ansvars­full migra­tions­po­li­tik

Inter­na­tio­nella kriser och osäker­het har föror­sa­kat flyk­tin­gar och migra­tion. Vi kan också förvänta oss att anta­let klimatflyk­tin­gar mång­dubblas i fram­ti­den.

Migra­tio­nen förut­sät­ter massiva insat­ser från EU och dess medlems­län­der. Detta innebär fler privata inves­te­rin­gar, handel, utvecklings­sa­mar­bete, kris­han­te­ring och bila­te­ralt samar­bete över­lag. Om EU inte lyckas med detta står unio­nen inför mer fattig­dom, konflikt, flyk­tings­kap och radi­ka­li­se­ring.

EU behö­ver en bättre gemen­sam asyl­po­li­tik. EU:s yttre grän­ser måste fungera effek­tivt och säkert. I asyl­po­li­tik måste vi skifta till ett kvotflyk­tings­sys­tem och behand­ling av ansök­nin­gar utanför EU. Bevak­nin­gen av EU:s yttre grän­ser måste vara trovär­dig. Men de lagliga rutterna måste också vara i sin ordning. Om EU inte lyckas med detta står unio­nen inför mer social oro i sina medlems­län­der. Vi måste stärka och stödja euro­peiska gräns- och sjöbe­vak­nings­byrån Fron­tex. I sista hand är en effek­tiv bevak­ning av EU:s yttre grän­ser ett sätt att säkra den fria rörlig­he­ten av männis­kor i EU.

Särs­kilt flic­kors utbild­ning är i nyckel­po­si­tion för att bygga stabila och trygga utvecklings­sam­häl­len.

EU bör agera i front­lin­jen för att främja inter­na­tio­nell fred och stabi­li­tet samt stödja arbete som fokuse­rar på att bekämpa orsa­kerna till flyk­tings­kap. Bistånds­sa­mar­bete som förbätt­rar levnads­vill­ko­ren på den afri­kanska konti­nen­ten bör ökas, då det ökar lokal­be­folk­nin­gens fram­tids­hopp samt förbätt­rar kvin­nors och barns samhällss­täll­ning. Särs­kilt flic­kors utbild­ning är i nyckel­po­si­tion för att bygga stabila och trygga utvecklings­sam­häl­len.

Enligt Samlings­par­tiet bör EU gå mot ett system där tillgån­gen till inter­na­tio­nellt skydd skaö­vergå till ett system där man kan söka asyl direkt från krisområ­den och flyk­tinglä­ger i stäl­let. Att avtala om en gemen­sam flyk­ting­kvot för EU vore framför allt ett sätt att få Euro­pas stora länder invol­ve­rade i en rätt­vist förde­lad flyk­ting­kvots­lik­nande meka­nism. Vi måste hitta ett sätt att avtala om detta så att vi samti­digt som motvikt effek­tivt begrän­sar anta­let asyl­sö­kande som egen­hän­digt reser och söker asyl.

Inget medlems­land ska behöva råka ut för en orim­lig situa­tion på grund av en ovän­tad ökning i anta­let asyl­sö­kande. Med en gemen­samt överens­kom­men meka­nism för ansvarsför­del­ning måste vi förbe­reda oss i förväg på en situa­tion där anta­let flyk­tin­gar ett medlems­land rimli­gen kan hantera övers­krids. Det ligger i Finlands natio­nella intresse att det i denna typ av situa­tio­ner finns en gemen­samt överens­kom­men mall för intern överfö­ring mellan länder, då de asyl­sö­kande i brist på en mall sanno­likt överförs okont­rol­le­rat från ett land till ett annat.

Ett välmående, säkert och enhet­ligt EU

Säker­hets­po­li­tik, tekno­lo­gisk utveckling och att förs­tärka grun­den till ekono­misk till­växt är viktiga fakto­rer, men när allt kommer omkring är de bara medel att förbättra livet på den indi­vi­duella nivån.

Euro­peiska unio­nen finns först och främst för att tjäna sina medbor­ga­res intresse. Utbild­ning, kultur, hälsa och färdig­he­ter är viktiga för vår livs­kva­li­tet i varda­gen. Som medlem i unio­nen lönar det sig för oss att delta i att stärka det euro­peiska mervär­det kring dessa teman.

EU:s välstånd och framgång bygger på utbil­dade och kompe­tenta medbor­gare som får göra ett menings­fullt arbete. Arbets­li­vet genomgår en stor bryt­ning: globa­li­se­ring, auto­ma­ti­se­ring och robo­ti­se­ring förän­drar samhäl­len, ekono­mier och arbets­livs­struk­tu­rer. Därför är det ännu vikti­gare nu att alla har möjlig­he­ten att uppda­tera sin kompe­tens under arbets­li­vet. Här har hela Europa men också Finland mycket att göra. Arbete är grun­den till all välfärd och till­växt.
Därför har Samlings­par­tiet föres­la­git att kompe­tens och utbild­ning är en av tyngd­punk­terna under Finlands mandat­pe­riod som EU:s ordfö­rar­land. Genom att lyfta fram och upprätthålla kompe­tens och utbild­nings­nivå kan vi förvandla utma­nin­garna till möjlig­he­ter gällande arbets­li­vets bryt­ning.

Popu­lis­mens stigande popu­la­ri­tet i Europa beto­nar vikten av att invol­vera medbor­garna i poli­tiskt besluts­fat­tande. Euro­peiska unio­nen får ofta agera som synda­bock i svåra natio­nella beslut. De konkreta förde­larna med unio­nen ska lyftas tydli­gare fram och medbor­garna tas med till besluts­fat­tan­dets hjärta samti­digt. I fråga om att förs­tärka fram­ti­den och fört­roen­det är det viktigt att EU allt noggran­nare lyss­nar på sina medlems­län­ders medbor­gare samt öppet vågar disku­tera även frågor som utma­nar värdegrun­den.

Finland har en särs­kild roll som föresprå­kare av yttran­defri­het, rättss­tatsprinci­pen och jäms­tälld­het.

För att vara en trovär­dig föresprå­kare för grund­läg­gande värde­rin­gar också utåt måste EU:s medlems­ta­ter konse­kvent vidhålla sina värde­rin­gar. Finland har en särs­kild roll som föresprå­kare av yttran­defri­het, rättss­tatsprinci­pen och jäms­tälld­het. Rättss­tats­me­ka­nis­men, med vars hjälp kommis­sio­nen kan över­vaka utvecklin­gen av rätts­tats­si­tua­tio­nen i medlems­län­derna fick sin början genom Finlands, Tysklands, Neder­län­der­nas och Danmarks brev till kommis­sio­nen år 2013 då Samlings­par­tiet var stats­mi­nis­ter­parti. Att ställa värnande av rättss­tatsprinci­pen som vill­kor för EU-finan­sie­ring är en välkom­men förändring som Samlings­par­tiet föresprå­kat.

Demo­kra­tiska värde­rin­gar är lika viktiga inom EU som i förhål­lande till tredje länder som Turkiet och Ryss­land. I nulä­get är Turkiet inte redo för ett EU-medlems­kap. Nya EU-medlems­län­der måste uppfylla rätts­liga, poli­tiska och ekono­miska medlems­kaps­kri­te­rier bland annat genom stabila insti­tu­tio­ner och en funge­rande mark­nad samt genom att förbinda sig till unio­nens gemen­samma princi­per. Att utvidga EU är inte ett eftert­rak­tat egen­värde om de nya medlemss­ta­terna inte är ekono­miskt och socialt redo för detta eller förbin­der sig till unio­nens gemen­samma euro­peiska fram­tids­vi­sion.

Euro­peiska unio­nens utri­kes­po­li­tik måste vara ett genuint samar­bet­sområde för det större gemen­samma bästa i stäl­let för ett fält för medlems­län­der­nas ömse­si­diga konkur­rens. Särs­kilt inom utri­kes­po­li­ti­ken skulle ett tätt integre­rat, enat Europa producera flest förde­lar för sina medlems­län­der, till exem­pel genom att stödja demo­kra­tisk ekono­misk utveckling på närområ­den och i sin utvecklings­po­li­tik, samt bland annat genom att påverka FN-syste­mets princi­per eller världs­han­deln i enlig­het med sina egna värde­rin­gar. Använd­nin­gen av kvali­fice­rad majo­ri­tet i utri­kes­po­li­ti­ken skulle göra det möjligt för EU att spela en mer aktiv roll i värl­den.

I stor­makts­po­li­ti­ken bör EU agera enhet­ligt, enligt medlems­län­der­nas intres­sen. Både i väst och öst måste vi kunna hitta gemen­samma för att bygga ett håll­bart samar­bete. En möjlig­het för samar­bete är frågor kring det Arktis. Det har blivit allt vikti­gare för EU att stärka sina förbin­del­ser med USA på alla nivåer. Mins­kav­ta­let är en förut­sätt­ning för att upplösa EU:s sank­tio­ner mot Ryss­land. I sina förbin­del­serna med Kina bör EU stärka samar­be­tet i globala frågor, men samti­digt vidhålla sina intres­sen i fråga om handel och inves­te­rin­gar samt sina princi­per kring mänskliga rättig­he­ter.

Finlands EU-ordfö­ran­des­kap under andra halvå­ret 2019 kommer vid en kritisk tidpunkt, då Brexit är aktuellt, då unio­nen fasts­täl­ler sin flerå­riga budget­ram, och då den nya kommis­sio­nen utfor­mar sitt följande femårs­pro­gram. Inom EU har Brexit-förhand­lin­garna satt fart på att förnya unio­nen och rentav stärkt medlems­län­der­nas enig­het. Nu finns det utrymme för medlemss­ta­ter med idéer och vilja att utveckla.

Brexit förän­drar EU. Finland ska inte bara anpassa sig till Stor­bri­tan­niens uttåg. Vi måste skapa nya och vårda gamla samar­bets­re­la­tio­ner till lika­sin­nade medlemss­ta­ter. Hansa-grup­pen som består av finans­mi­ni­strar från de nord­liga länderna har fått sin röst hörd i utvecklin­gen av den ekono­miska och mone­tära unio­nen.

Finland måste förhålla sig ambi­tiöst till sitt ordfö­ran­des­kap och till EU i allmän­het. EU är inte ett objekt för intres­se­be­vak­ning. Det är vi som är EU. Samlings­par­tiets linje är att inte bromsa euro­peisk inte­gra­tion, utan driva det i vår önskade rikt­ning. Ett enat och starkt EU kan repre­sen­tera sina medlems­län­der och medbor­gare på inter­na­tio­nella arenor. I EU:s rela­tio­ner till andra länder bör Finland speci­fikt betona en enad posi­tion, i stäl­let för att enskilda medlemss­ta­ters ledare skulle tala för Euro­pas del. Ett EU som agerar enigt utåt kan åstad­komma mer säker­het och välstånd för sina medbor­gare än varje medlemss­tat enskilt.

Ju star­kare EU är, desto star­kare är Finlands självs­tän­dig­het.


Hitta din kandi­dat

Euro­pa­par­la­men­tet (EP) är ett av Euro­peiska unio­nens lags­tift­ning­sor­gan. EU-medbor­garna väljer leda­mö­terna till Euro­pa­par­la­men­tet genom direkta val som förrät­tas i alla medlemss­ta­ter vart femte år. Nästa val förrät­tas 2019.

Vid Euro­pa­par­la­ments­va­let utgör Finland en av valkret­sarna. Detta innebär att kandi­da­terna är kandi­da­ter i hela landet och väljarna kan rösta på vilken som helst kandi­dat.

Från Finland utses 14 leda­mö­ter i valet 2019.

Tidsplan

I Finland är valda­gen den 26 maj 2019.

Förhands­röst­ning i Finland från onsdag till tisdag 15-21.5.Förhandsröstning utom­lands från onsdag till lördag 15-18.5.

Källa: vaalit.fi