Samlings­par­ti­ets EU-valpro­gram: Vi tror på Europa

Finland har varit medlem i Euro­pe­iska unio­nen i 24 år. Finlän­dare har använt euron som valuta i 17 år.

Över 55 000 finska ungdo­mar har varit på Erasmus­ut­byte vid euro­pe­iska högsko­lor. Under de senaste 20 åren har Finland haft över 70 000 Erasmus-studen­ter. Enligt kommis­sio­nen fanns det redan år 2014 en miljon Erasmus-bebi­sar, barn vars föräld­rar träf­fats under utby­tet.

Europa är en del av vår vardag. Erfa­ren­he­ter, vänskaps­band och språk­kun­ska­per har nått över grän­serna och knutit oss allt närmare ett gemen­samt Europa. Det är fint att EU är en allt större del av vår vardag.

Finland måste vara aktiv och ta initi­a­tiv till lösningar.

Samti­digt vet vi att EU-medlem­ska­pet är mer än bara vardag. Det är ett val: valet att till­höra den väster­ländska värde­ge­men­ska­pen. Ett ekono­miskt val. För oss är det även ett säker­hets­val och ett förnuf­tigt val: vår del av värl­den står inför utma­ningar vi måste lösa till­sam­mans. Finland måste vara aktiv och ta initi­a­tiv till lösningar.

Samlings­par­tiet är Finlands ledande EU-parti. Vi tror att Finland klarar sig bäst på inter­na­tio­nella arenor som en aktiv del av väst­värl­den. Ett starkt EU inne­bär ett star­kare själv­stän­digt Finland. Att före­språka EU bety­der inte att vara okri­tisk. Samlings­par­tiet vill utveckla unio­nen till det bättre.
Euro­pe­iska unio­nen bör vara en stark före­språ­kare av den libe­rala demo­kra­tins värden. EU ska påverka inter­na­tio­nellt på sina medlems­län­ders vägnar. Till EU:s grund­läg­gande värde­ringar hör demo­krati, rätts­stats­prin­ci­pen, mänsk­liga rättig­he­ter, jämlik­het och yttran­de­fri­het både för medier och indi­vi­der. EU måste vara större i stora frågor och mindre i små frågor. Stora saker som vi till­sam­mans måste satsa på är håll­bar till­växt, bekämp­ningen av klimat­för­änd­ringen, säker­het och försvar, migra­tion samt att försvara den fria regel­ba­se­rade världs­han­deln.

Samlings­par­ti­ets Euro­pa­po­li­tik

Ett håll­bart europa

Under sitt EU-ordfö­ran­de­skap ska Finland ta ledar­skap i klimat­frå­gor och presen­tera en skärp­ning av EU:s utsläpps­minsk­nings­mål från 40 % till 55 % till 2030.

EU: s flerå­riga budgetram bör utvid­gas till att omfat­ta­håll­bar utveck­ling i budge­te­ring.

Vi stöder insat­ser för att stärka den cirku­lära ekono­min och att öka åter­vin­ning och använd­ning av avfall.

Finland som medlem av ekono­misk stor­makt

Vi fördju­par den inre mark­na­den så att medbor­garna kan dra full nytta av den.

Regle­ring på EU-nivå ska möjlig­göra till­väx­ten av ny digi­tal affärs­verk­sam­het och service­verk­sam­het i stäl­let för att kväva dem.

Vi främ­jar aktivt en regel­ba­se­rad världs­han­del.

Vi fort­sät­ter samar­be­tet för att bekämpa skat­te­flykt och grå ekonomi på EU-nivå och inter­na­tio­nellt.

Vi beto­nar varje medlems­lands ansvar för sin egen ekonomi.

Samar­bete skapar trygg­het

EU måste göra mer för att stärka Euro­pas säker­het och försvar.

Vi stär­ker EU:s klau­sul om ömse­si­diga bistånd genom att före­slå gemen­samma övningar med andra medlems­län­der.

Vi förbe­re­der oss till­hy­brid- och cyber­hot samt utveck­lar bered­skap för att bekämpa dessa till­sam­mans. Finlands nygrun­dade hybrid­kom­pe­tenscen­ter har en nyckel­po­si­tion.

Ansvars­full migra­tions­po­li­tik

Vi stöder utveck­lingen av levnads­för­hål­lan­den särskilt i asyl­sö­kan­des ursprungs­om­rå­den och främ­jar helhets­mäs­sig krishan­te­ring.

Genom utveck­lings­sam­ar­bete stär­ker samhäl­lens stabi­li­tet, demo­kra­tiska utveck­ling och jämställd­het.

Vi stär­ker bevak­ningen av EU:s yttre grän­ser och effek­ti­ve­rar samar­be­tet kring asyl­han­te­ring.

Ett välmå­ende, säkert och enat EU

Vi ökar det euro­pe­iska samar­be­tet kring bild­ning och forsk­ning.

Vi lägger respek­te­rande av av rätts­stats­prin­ci­pen som ett vill­kor för EU-finan­sie­ring.

Till EU-medlem­mar tar vi endast länder som har social, ekono­misk och juri­disk bered­skap till detta.

För att stärka EU: s globala roll ökar vi anta­let beslut med kvali­fi­ce­rad majo­ri­tet inom utri­kes­po­li­ti­ken.

Ett håll­bart Europa

Klimat­för­änd­ringen är vår tids största utma­ning. Ny ekono­misk till­växt måste grunda sig på använd­ning av håll­bara, förny­bara och åter­vin­nings­bara mate­rial, ren tekno­logi och låga koldi­ox­id­ut­släpp.

Detta förut­sät­ter en håll­bar indust­ri­ell produk­tion och använd­ning av natur­re­sur­ser.

Håll­bar utveck­ling måste ses som en stor möjlig­het. Miljöomsorg och ekono­misk till­växt uteslu­ter inte varandra. EU:s flerå­riga budgetram bör utvid­gas till att omfatta budge­te­ring av håll­bar utveck­ling. EU och dess medlems­län­der måste göra allt målmed­vet­nare lösningar för att minska utsläp­pen. Finland måste stöda och främja samar­be­tet kring de sju stra­te­giska sekto­rer i kommis­sio­nens klimatstra­tegi: ener­gi­ef­fek­ti­vi­tet, använd­ning av förny­bara ener­gikäl­lor, ren, säker och nätverk­san­slu­ten rörlig­het, konkur­rens­kraf­tig indu­stri och cirku­lär ekonomi, infra­struk­tur och samman­länk­ningar, bioe­ko­nomi och natur­liga kolsän­kor samt utvin­ning och lagring av koldi­oxid.

FN:s klimat­pa­nel IPCC:s rapport från hösten 2018 beto­nar att klima­tets uppvärm­ning måste begrän­sas till 1,5 grader. Det tidi­gare utsatta målet på två graders skulle i prak­ti­ken nästan fördubbla påver­kan av klimat­för­änd­ringen jämfört med en ökning på en och en halv grad. Följ­derna av klimat­för­änd­ringen är speci­ellt synliga då arktiska isen smäl­ter, havs­ni­våer stiger och korall­re­ven förstörs. Spelet är dock inte förlo­rat. Det är dags att agera.

För att lösa klimat­för­änd­ring­ens utma­ningar måste vi främja nya ener­gi­for­mer, cirku­lär ekonomi och bioba­se­rade råva­ror.

För att lösa klimat­för­änd­ring­ens utma­ningar måste vi främja nya ener­gi­for­mer, cirku­lär ekonomi och bioba­se­rade råva­ror. EU: s lång­sik­tiga klimatåt­gär­der måste konstrue­ras så att EU uppnår koldi­ox­id­ne­ut­ra­li­tet före år 2050. EU:s utsläpps­han­dels­sy­stem är en effek­tiv metod för att minska koldi­ox­id­ut­släpp, men ett allt­för lågt pris per koldi­ox­id­ton styr inte utsläp­pen nedåt till­räck­ligt snabbt. Unio­nens utsläpps­minsk­nings­mål måste stra­mas åt från 40 % till 55 % till året 2030. Extra bördor ska inklu­de­ras i utsläpps­han­dels­sek­torn. Vi måste också säkra att östra och södra Europa håller sig till målen. Under sitt EU-ordfö­ran­de­skap bör Finland ta ledningen i klimat­frå­gor och presen­tera sträng­are utsläpps­minsk­nings­mål i EU.

För att uppnå Paris­av­ta­lets klimat­mål måste EU satsa allt star­kare på produk­tion av ren energi. Centralt för en håll­bar och säker ener­gi­för­sörj­ning är främ­jan­det av en ener­gi­u­nion samt till­räck­liga resur­ser till forsk­ning och utveck­ling till sektorn. Europa måste sträva efter att minska sitt bero­ende av extern energi. EU ska satsa på grän­sö­ver­skri­dande euro­pe­iska super­nät och därmed bilda en verk­lig ener­gi­mark­nad.

Trans­port gene­re­rar en fjär­de­del av alla utsläpp i EU. Det är även den enda sektorn där utsläp­pen har ökat. Enligt progno­serna kommer trafik­mäng­derna bara att öka, så vi måste ta i bruk olika meto­der för att minska utsläp­pen. Vi måste snabbt elekt­ri­fi­era trans­port­sek­torn och öka använd­ningen av håll­bara biobräns­len särskilt inom­tung­trans­port ochflyg­tra­fik. Inom batte­ri­pro­duk­tion för elbi­lar måste vi säker­ställa miljö­an­sva­ret. Utöver att utveckla bräns­len och biltek­no­logi kan stads­pla­ne­ring, logistik och digi­ta­li­se­ring också bidra till att minska utsläp­pen

Skogs­po­li­tik ska i fram­ti­den också vara en natio­nell kompe­tens. Däre­mot berö­reu­ro­pe­iska energi- och klimat­po­li­ti­ken även skogar. Finland måste leda via exem­pel i EU och i värl­den när det kommer till skogs­vård. EU:s plast­stra­tegi skapar nya möjlig­he­ter för håll­bara finska plastin­no­va­tio­ner. Samti­digt som bioba­se­rade mate­rial i allt större utsträck­ning ersät­ter fossila råva­ror måste vi också bevara livs­kraf­tiga kolsän­kor.

Då avfall blir till råvara för till­verk­ning och ener­gi­pro­duk­tion får den cirku­lära ekono­min en allt centra­lare roll. Under kommande mandat­pe­riod måste vi modigt ta ställ­ning till åter­vin­ning, mins­kande av svinn och håll­bart utnytt­jande av natur­re­sur­ser i hela EU. Vi måste ersätta plast­pro­duk­ter med håll­bara alter­na­tiv och förbjuda trans­port av plas­tav­fall till länder utan­för EU om inte länderna i fråga kan ge bevis på att de utövar håll­bar åter­vin­ning.

Utöver bekämp­ningen av klimat­för­änd­ringen bör vi även granska de anpas­sande och förmild­rande åtgär­der som föränd­ringen kräver. På grund av klimat­för­änd­ringen måste vi i fort­sätt­ningen förbe­reda oss bättre på natur­ka­ta­stro­fer och extrema väder­fe­no­men. Klimat­för­änd­ringen medför även föränd­ringar i jord­bruks­po­li­ti­ken, då väder­fe­no­men på ett håll i Europa orsa­kar torka och på ett annat håll över­sväm­ningar. Matpro­duk­tio­nens själv­för­sörj­nings­grad är också en säker­hets­fråga. Vi bör bevara varje medlems­stats möjlig­het till jord­bruk av god kvali­tet, men samti­digt förnya EU:s jord­bruks­stöds­sy­stem med sikte på en håll­bar och mark­nads­ba­se­rad jord­bruks­po­li­tik.

Finland som medlem av en ekono­misk stor­makt

Ekono­miskt samar­bete och det välstånd som det skapar­har alltid varit centrala för EU.

Under den senaste mandat­pe­ri­o­den har Samlings­par­tiet beto­nat ansvars­full utveck­ling av den ekono­miska och mone­tära unio­nen, bety­del­sen av EU:s gemen­samma handels­po­li­tik, samt bety­del­sen av kompe­tens, forsk­ning, utveck­ling och inno­va­tio­ner för att av till­växt och syssel­sätt­ning.

Euro­pe­iska unio­nen ger Finland till­gång till värl­dens största inre mark­nad. Finlands ekono­miska välstånd är centralt bero­ende av EU-områ­det, som är vår vikti­gaste export­mark­nad. Att fördjupa den inre mark­na­den och effek­ti­vera dess verk­sam­het ligger uttryck­li­gen i Finlands intresse. En funge­rande inre mark­nad gynnar fram­för allt våra medbor­gare. Den inre mark­na­den består av fyra hörn­ste­nar: fri rörlig­het för varor, tjäns­ter, perso­ner och kapi­tal. Till­gång till EU:s inre mark­nad kräver respekt för alla fyra frihe­ter.

Utöver finan­sie­rings­in­sat­ser för forsk­ning, utveck­ling och inno­va­tio­ner kräver utveck­lingen av den inre mark­na­den även att vi utnytt­jar till fullo de möjlig­he­ter som uppstår från digi­ta­li­se­ringen . Till den digi­tala inre mark­na­den hör till exem­pel data­rör­lig­het och inkomst­mo­del­ler som base­rar sig på fria rörlig­het av infor­ma­tion och data. Den inre mark­na­dens lagstift­ning bör följa sin tid och möjlig­göra allt smidi­gare handel. Målet ska vara att bryta upp onödiga normer och minska den admi­nist­ra­tiva bördan.

Vi måste aktivt bekämpa skat­te­flykt och grå ekonomi på natio­nell, euro­pe­isk och inter­na­tio­nell nivå. En harmo­ni­se­ring av beräk­nings­sät­tet för före­tags­be­skatt­ning skulle bidra till kampen mot skat­te­flykt och på samma gång minska den admi­nist­ra­tiva bördan för före­tag med verk­sam­het i flera EU-länder. Detta skulle å sin sida även under­lätta finska före­tags till­växt på EU-områ­det.

Utveck­lingen av den ekono­miska och mone­tära unio­nen kräver fort­fa­rande arbete. De största proble­men i den ekono­miska och mone­tära unio­nen är överskuld­sätt­ning, brist på mark­nads­di­sci­plin samt det avgö­rande kontak­ten mellan medlems­sta­terna och bankerna. För eurons trovär­dig­het och för valu­ta­sy­ste­mets stabi­li­tet är det ytterst viktigt att medlems­sta­terna får respekt för stabi­li­tets- och till­växt­pak­ten samt åstad­kom­mer struk­tur­re­for­mer. Ett kontrol­le­rat infö­rande av en skuldsa­ne­rings­me­ka­nism skulle garan­tera verk­stäl­lan­det av ett inve­ste­rar­an­svar. Vi måste stärka imple­men­te­ringen av beslut och ställa sträng­are krav på att de efter­följs både i stora och i små medlems­sta­ter.

Banku­ni­o­nen borde färdig­stäl­las i enlig­het med medlems­sta­ter­nas över­enskomna rikt­lin­jer. Vi kan inleda en diskus­sion om ett gemen­samt depo­si­tions­skydd, men inte före nuva­rande risker mins­kats till­räck­ligt. Vi bör även främja en kapi­tal­mark­nads­u­nion. En privat risk­del­ning via kapi­tal­mark­na­den är avgö­rande för eurons stabi­li­tet. Det utgör också mindre tryck på att expan­dera det gemen­samma ansva­ret mellan medlems­sta­terna.

EU:s flerå­riga budgetram, det vill säga dess budget, ska skapa euro­pe­iskt mervärde. I första hand måste vi bedöma budge­tens stor­lek på basis av dess inne­håll. Inve­ste­ringar i forsk­ning, utveck­ling och inno­va­tion stöder ekono­misk till­växt, syssel­sätt­ning och kompe­tens i hela Europa. Ökad finan­sie­ring av Hori­sont Europa- och Erasmus-program­men samt nya tekno­lo­gier och tekno­lo­gi­lös­ningar är rätt väg att gå. Gemen­samma utma­ningar, såsom bekäm­pan­det av klimat­för­änd­ringen, migra­tions samt säker­hets- och försvars­po­li­tiskt lönar sig att finan­si­era till­sam­mans.

Tradi­tio­nellt har EU-finan­sie­ringen gått främst till­jord­bruk samt social-, struk­tur- och kohe­sions­po­li­tik. Under årens lopp har båda program­men refor­me­rats i en mer stra­te­gisk rikt­ning, bland annat genom att betona miljö­mäs­siga aspek­ter och eller smart speci­a­li­se­ring inom subven­tio­nerna. Dessa prio­ri­te­ringar har varit förmån­liga för norra och östra Finland. Det här ska man satsa på i fort­sätt­ningen istäl­let för att endast finan­si­era produk­tion eller infra­struk­tur. Ande­len av EU:s budgets som går till fonden för lands­bygds­ut­veck­ling bör beva­ras på rimlig nivå, så att inte målen för miljö­skydd och stäv­jande av klimat­för­änd­ringen går i stöpet.

Ur Finlands perspek­tiv är färdig­stäl­lan­det av Tran­seu­ro­pe­iska trans­port­nä­tet TEN-T:s kärn­nät före år 2030 och färdig­stäl­lan­det av dess täckande nät före år 2050 en central del av den inre mark­na­dens infra­struk­tur­pro­jekt. Särskild uppmärk­sam­het bör fästas vid stam­ba­ne­pro­jek­tet från Helsing­fors via Torneå till Stock­holm. För att den inre mark­na­den ska fungera allt effek­ti­vare är det viktigt att vi genom­för som helhet Fonden för ett samman­län­kat Europa - på natio­nell och inter­na­tio­nell nivå.

En verk­lig euro­pe­isk inre mark­nad existe­rar inte förrän dess digi­tala och service­re­la­te­rade dimen­sion utveck­las i en genu­int inte­gre­rad rikt­ning med gemen­samma spel­reg­ler. Samti­digt måste vi bevara ett högt konsu­ment­skydd och produkt­sä­ker­het. Det finns skäl att låta en bredare allmän­het dra nytta av EU-finan­si­e­rade digi­tala projekt. Resul­ta­ten av digi­tala projekt, såsom inne­håll, tjäns­ter, appar och deras käll­kod bör vara åtkom­liga och till­gäng­liga för alla.

Inom forsk­nings­po­li­ti­ken borde man fram­för allt betona utveck­ling och ibruk­ta­gande av univer­sella tekno­lo­gier som har bety­delse för fram­ti­dens globala konkur­rens­kraft. Inom ett eller två decen­nier kommer arti­fi­ci­ell intel­li­gens och andra bety­dande nya inno­va­tio­ner inom platt­form­se­ko­nomi och mate­ri­al­tek­no­logi att ändra medbor­gar­nas och före­ta­gens verk­sam­het lika mycket som till exem­pel el eller Inter­net. Digi­ta­li­se­ring­ens snabba utveck­ling är förknip­pad med etiska och regle­rings­mäs­siga utma­ningar som vi måste tänka på redan under kommande mandat­pe­riod. Euro­pe­isk regle­ring får inte kväva inno­va­tio­ner, men samti­digt måste den även ge medbor­garna integri­tets­skydd och säker­het.

Samar­bete skapar trygg­het

EU måste göra mer för att stärka Euro­pas säker­het och försvar samt för att skydda sina medbor­gare.

Inom försvars­sam­ar­be­tet kan EUskapa märk­bart euro­pe­iskt mervärde. Medlem­sta­terna kunde förbättra bistånds­klau­su­lens bety­delse genom att öva till­sam­mans.

Det försva­gade säker­hets­lä­get har för samman EU inom säker­hets­po­li­ti­ken. På ett par år har EU:s gemen­samma säker­hets- och försvars­po­li­tiska samar­bete avan­ce­rat mer än under hela EU:s existens. Försvars­sam­ar­be­tet komplet­te­rar den natio­nella försvars­för­må­gan, höjer bered­ska­pen mot yttre hot samt gör det lättare att få och ge mili­tärt bistånd. För Finland är det viktigt att den ömse­si­diga bistånds­klau­su­len är bindande, eftersom den samti­digt stär­ker både EU:s och Finlands säker­hets­läge.

Samar­be­tet mellan EU och Nato främ­jar Finlands säker­het.

Säker­hets- och försvars­sam­ar­be­tet inom EU komplet­te­rar Nato och stär­ker den euro­pe­iska säker­he­ten. Samar­be­tet mellan EU och Nato främ­jar Finlands säker­het. Trots en möjligt Brexit, lönar det sig att fort­sätta samar­beta med Stor­bri­tan­nien som har Euro­pas största militär­makt.

Då Finland inte till­hör mili­tä­ral­li­an­ser ökar allt säker­hets- och försvars­sam­ar­bete vår säker­het. Genom EU:s perma­nenta struk­tu­re­rade samar­bete, årliga bedöm­ningar av försvars­ut­gif­ter samt fonden för forsk­ning och prestanda vill vi stärka Euro­pas egen hand­lings­för­måga. För medlems­län­derna lönar det sig att öka anta­let gemen­samma anskaff­ningar. För att stärka försvars­sam­ar­be­tet bör vi stärka det juri­diska ramarna­för rörlig­het av mili­tärt mate­rial.

Utöver tradi­tio­nellt försvars­sam­ar­bete måste Europa förbe­reda sig på hybrid- och cyber­hot samt utveckla bered­skap för att bekämpa dem. Hybrid­hot är av en såpas vari­e­rande natur att vi behö­ver både EU och NATO för att möta dem. Finlands nygrun­dade hybrid­kom­pe­tenscen­ter har en nyckel­po­si­tion. Därtill bör vi till exem­pel stärka medi­e­läs­kun­nig­het, fören­het­liga praxis och inten­si­fi­era infor­ma­tions­ut­by­tet mellan medlems­län­der­nas myndig­he­ter.

Samlings­par­tiet beto­nar en över­gri­pande utgångs­punkt för att lösa inter­na­tio­nella problem. Att samordna mili­tär och civil krishan­te­ring, freds­med­ling, utveck­lings­sam­ar­bete och huma­ni­tärt bistånd är det vikti­gaste verk­ty­get för att före­bygga och lösa kriser.
Civil krishan­te­ring hör till EU:s styr­kor globalt. Till ett gemen­samt försvar hör även till­räck­lig poli­tisk och mate­ri­ell bered­skap så att vi vid behov kan agera i kriser som blos­sar upp på närom­rå­den. Att före­bygga konflik­ter samt mäta och över­vaka poten­ti­ella kriser måste få en betyd­ligt större roll i EU:s gemen­samma utri­kes­po­li­tik.

Ansvars­full migra­tions­po­li­tik

Inter­na­tio­nella kriser och osäker­het har föror­sa­kat flyk­tingar och migra­tion. Vi kan också förvänta oss att anta­let klimat­flyk­tingar mång­dubb­las i fram­ti­den.

Migra­tio­nen förut­sät­ter massiva insat­ser från EU och dess medlems­län­der. Detta inne­bär fler privata inve­ste­ringar, handel, utveck­lings­sam­ar­bete, krishan­te­ring och bila­te­ralt samar­bete över­lag. Om EU inte lyckas med detta står unio­nen inför mer fattig­dom, konflikt, flyk­ting­skap och radi­ka­li­se­ring.

EU behö­ver en bättre gemen­sam asyl­po­li­tik. EU:s yttre grän­ser måste fungera effek­tivt och säkert. I asyl­po­li­tik måste vi skifta till ett kvot­flyk­tings­sy­stem och behand­ling av ansök­ningar utan­för EU. Bevak­ningen av EU:s yttre grän­ser måste vara trovär­dig. Men de lagliga rutterna måste också vara i sin ordning. Om EU inte lyckas med detta står unio­nen inför mer social oro i sina medlems­län­der. Vi måste stärka och stödja euro­pe­iska gräns- och sjöbe­vak­nings­by­rån Fron­tex. I sista hand är en effek­tiv bevak­ning av EU:s yttre grän­ser ett sätt att säkra den fria rörlig­he­ten av männi­skor i EU.

Särskilt flic­kors utbild­ning är i nyckel­po­si­tion för att bygga stabila och trygga utveck­lings­sam­häl­len.

EU bör agera i front­lin­jen för att främja inter­na­tio­nell fred och stabi­li­tet samt stödja arbete som foku­se­rar på att bekämpa orsa­kerna till flyk­ting­skap. Bistånds­sam­ar­bete som förbätt­rar levnads­vill­ko­ren på den afri­kanska konti­nen­ten bör ökas, då det ökar lokal­be­folk­ning­ens fram­tids­hopp samt förbätt­rar kvin­nors och barns samhälls­ställ­ning. Särskilt flic­kors utbild­ning är i nyckel­po­si­tion för att bygga stabila och trygga utveck­lings­sam­häl­len.

Enligt Samlings­par­tiet bör EU gå mot ett system där till­gången till inter­na­tio­nellt skydd skaö­vergå till ett system där man kan söka asyl direkt från kris­om­rå­den och flyk­ting­lä­ger i stäl­let. Att avtala om en gemen­sam flyk­ting­kvot för EU vore fram­för allt ett sätt att få Euro­pas stora länder invol­ve­rade i en rätt­vist förde­lad flyk­ting­kvots­lik­nande meka­nism. Vi måste hitta ett sätt att avtala om detta så att vi samti­digt som motvikt effek­tivt begrän­sar anta­let asyl­sö­kande som egen­hän­digt reser och söker asyl.

Inget medlems­land ska behöva råka ut för en orim­lig situ­a­tion på grund av en ovän­tad ökning i anta­let asyl­sö­kande. Med en gemen­samt över­ens­kom­men meka­nism för ansvars­för­del­ning måste vi förbe­reda oss i förväg på en situ­a­tion där anta­let flyk­tingar ett medlems­land rimli­gen kan hantera över­skrids. Det ligger i Finlands natio­nella intresse att det i denna typ av situ­a­tio­ner finns en gemen­samt över­ens­kom­men mall för intern över­fö­ring mellan länder, då de asyl­sö­kande i brist på en mall sanno­likt över­förs okon­trol­le­rat från ett land till ett annat.

Ett välmå­ende, säkert och enhet­ligt EU

Säker­hets­po­li­tik, tekno­lo­gisk utveck­ling och att förstärka grun­den till ekono­misk till­växt är viktiga fakto­rer, men när allt kommer omkring är de bara medel att förbättra livet på den indi­vi­du­ella nivån.

Euro­pe­iska unio­nen finns först och främst för att tjäna sina medbor­ga­res intresse. Utbild­ning, kultur, hälsa och färdig­he­ter är viktiga för vår livs­kva­li­tet i varda­gen. Som medlem i unio­nen lönar det sig för oss att delta i att stärka det euro­pe­iska mervär­det kring dessa teman.

EU:s välstånd och fram­gång bygger på utbil­dade och kompe­tenta medbor­gare som får göra ett menings­fullt arbete. Arbets­li­vet genom­går en stor bryt­ning: globa­li­se­ring, auto­ma­ti­se­ring och robo­ti­se­ring föränd­rar samhäl­len, ekono­mier och arbets­livs­struk­tu­rer. Därför är det ännu vikti­gare nu att alla har möjlig­he­ten att uppda­tera sin kompe­tens under arbets­li­vet. Här har hela Europa men också Finland mycket att göra. Arbete är grun­den till all välfärd och till­växt.
Därför har Samlings­par­tiet före­sla­git att kompe­tens och utbild­ning är en av tyngd­punk­terna under Finlands mandat­pe­riod som EU:s ordfö­rar­land. Genom att lyfta fram och upprätt­hålla kompe­tens och utbild­ningsnivå kan vi förvandla utma­ning­arna till möjlig­he­ter gällande arbets­li­vets bryt­ning.

Popu­lis­mens stigande popu­la­ri­tet i Europa beto­nar vikten av att invol­vera medbor­garna i poli­tiskt besluts­fat­tande. Euro­pe­iska unio­nen får ofta agera som synda­bock i svåra natio­nella beslut. De konkreta förde­larna med unio­nen ska lyftas tydli­gare fram och medbor­garna tas med till besluts­fat­tan­dets hjärta samti­digt. I fråga om att förstärka fram­ti­den och förtro­en­det är det viktigt att EU allt noggran­nare lyss­nar på sina medlems­län­ders medbor­gare samt öppet vågar disku­tera även frågor som utma­nar värde­grun­den.

Finland har en särskild roll som före­språ­kare av yttran­de­fri­het, rätts­stats­prin­ci­pen och jämställd­het.

För att vara en trovär­dig före­språ­kare för grund­läg­gande värde­ringar också utåt måste EU:s medlem­sta­ter konse­kvent vidhålla sina värde­ringar. Finland har en särskild roll som före­språ­kare av yttran­de­fri­het, rätts­stats­prin­ci­pen och jämställd­het. Rätts­stats­me­ka­nis­men, med vars hjälp kommis­sio­nen kan över­vaka utveck­lingen av rättstats­si­tu­a­tio­nen i medlems­län­derna fick sin början genom Finlands, Tysklands, Neder­län­der­nas och Danmarks brev till kommis­sio­nen år 2013 då Samlings­par­tiet var stats­mi­nis­ter­parti. Att ställa värnande av rätts­stats­prin­ci­pen som vill­kor för EU-finan­sie­ring är en välkom­men föränd­ring som Samlings­par­tiet före­språ­kat.

Demo­kra­tiska värde­ringar är lika viktiga inom EU som i förhål­lande till tredje länder som Turkiet och Ryss­land. I nulä­get är Turkiet inte redo för ett EU-medlem­skap. Nya EU-medlems­län­der måste uppfylla rätts­liga, poli­tiska och ekono­miska medlem­skaps­kri­te­rier bland annat genom stabila insti­tu­tio­ner och en funge­rande mark­nad samt genom att förbinda sig till unio­nens gemen­samma prin­ci­per. Att utvidga EU är inte ett efter­trak­tat egen­värde om de nya medlems­sta­terna inte är ekono­miskt och soci­alt redo för detta eller förbin­der sig till unio­nens gemen­samma euro­pe­iska fram­tids­vi­sion.

Euro­pe­iska unio­nens utri­kes­po­li­tik måste vara ett genu­int samar­bets­om­råde för det större gemen­samma bästa i stäl­let för ett fält för medlems­län­der­nas ömse­si­diga konkur­rens. Särskilt inom utri­kes­po­li­ti­ken skulle ett tätt inte­gre­rat, enat Europa produ­cera flest förde­lar för sina medlems­län­der, till exem­pel genom att stödja demo­kra­tisk ekono­misk utveck­ling på närom­rå­den och i sin utveck­lings­po­li­tik, samt bland annat genom att påverka FN-syste­mets prin­ci­per eller världs­han­deln i enlig­het med sina egna värde­ringar. Använd­ningen av kvali­fi­ce­rad majo­ri­tet i utri­kes­po­li­ti­ken skulle göra det möjligt för EU att spela en mer aktiv roll i värl­den.

I stor­makts­po­li­ti­ken bör EU agera enhet­ligt, enligt medlems­län­der­nas intres­sen. Både i väst och öst måste vi kunna hitta gemen­samma för att bygga ett håll­bart samar­bete. En möjlig­het för samar­bete är frågor kring det Arktis. Det har blivit allt vikti­gare för EU att stärka sina förbin­del­ser med USA på alla nivåer. Minskav­ta­let är en förut­sätt­ning för att upplösa EU:s sank­tio­ner mot Ryss­land. I sina förbin­del­serna med Kina bör EU stärka samar­be­tet i globala frågor, men samti­digt vidhålla sina intres­sen i fråga om handel och inve­ste­ringar samt sina prin­ci­per kring mänsk­liga rättig­he­ter.

Finlands EU-ordfö­ran­de­skap under andra halv­å­ret 2019 kommer vid en kritisk tidpunkt, då Brexit är aktu­ellt, då unio­nen fast­stäl­ler sin flerå­riga budgetram, och då den nya kommis­sio­nen utfor­mar sitt följande femårs­pro­gram. Inom EU har Brexit-förhand­ling­arna satt fart på att förnya unio­nen och rentav stärkt medlems­län­der­nas enig­het. Nu finns det utrymme för medlems­sta­ter med idéer och vilja att utveckla.

Brexit föränd­rar EU. Finland ska inte bara anpassa sig till Stor­bri­tan­ni­ens uttåg. Vi måste skapa nya och vårda gamla samar­bets­re­la­tio­ner till lika­sin­nade medlems­sta­ter. Hansa-grup­pen som består av finans­mi­nist­rar från de nord­liga länderna har fått sin röst hörd i utveck­lingen av den ekono­miska och mone­tära unio­nen.

Finland måste förhålla sig ambi­tiöst till sitt ordfö­ran­de­skap och till EU i allmän­het. EU är inte ett objekt för intres­se­be­vak­ning. Det är vi som är EU. Samlings­par­ti­ets linje är att inte bromsa euro­pe­isk integ­ra­tion, utan driva det i vår önskade rikt­ning. Ett enat och starkt EU kan repre­sen­tera sina medlems­län­der och medbor­gare på inter­na­tio­nella arenor. I EU:s rela­tio­ner till andra länder bör Finland speci­fikt betona en enad posi­tion, i stäl­let för att enskilda medlems­sta­ters ledare skulle tala för Euro­pas del. Ett EU som agerar enigt utåt kan åstad­komma mer säker­het och välstånd för sina medbor­gare än varje medlems­stat enskilt.

Ju star­kare EU är, desto star­kare är Finlands själv­stän­dig­het.

---

Euro­pa­par­la­men­tet (EP) är ett av Euro­pe­iska unio­nens lagstift­nings­or­gan. EU-medbor­garna väljer leda­mö­terna till Euro­pa­par­la­men­tet genom direkta val som förrät­tas i alla medlems­sta­ter vart femte år. Nästa val förrät­tas 2019.

Vid Euro­pa­par­la­mentsva­let utgör Finland en av valkret­sarna. Detta inne­bär att kandi­da­terna är kandi­da­ter i hela landet och väljarna kan rösta på vilken som helst kandi­dat.

Från Finland utses 14 leda­mö­ter i valet 2019.

Tids­plan

I Finland är valda­gen den 26 maj 2019.

Förhands­röst­ning i Finland från onsdag till tisdag 15-21.5.Förhandsröstning utom­lands från onsdag till lördag 15-18.5.

Källa: vaalit.fi

Mer innehåll i samma kategori