Cookie-inställningar

Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse och personlig service. Genom att samtycka till användningen av cookies kan vi utveckla en ännu bättre tjänst och tillhandahålla innehåll som är intressant för dig. Du har kontroll över dina cookiepreferenser och kan ändra dem när som helst. Läs mer om våra cookies.

Kokoomus.fi / Välfärdsområdesvalet 2025 / Samlings­par­tiets valpro­gram för välfärd­sområ­des­va­let 2025

Samlings­par­ti­ets valpro­gram för välfärds­om­rå­desva­let 2025

Publicerad:

Vi vill att tjäns­terna motsva­rar folkets behov – vi är på rätt spår.

Social-, hälso­vårds- och rädd­nings­tjäns­terna har ett mål som är allra vikti­gast: männi­skan ska så snabbt som möjligt få den hjälp hen behö­ver. Man blir inte frisk i kö, en blan­kett är inte ett recept och det går inte heller att släcka en brand med det. Vi vill säker­ställa att man nu och i fram­ti­den har till­gång till funge­rande vård, mänsk­lig omsorg och andra tjäns­ter som behövs.

Vår befolk­ning åldras, och det behövs särskilt allt fler social- och hälso­vårds­tjäns­ter i fram­ti­den. Endast genom att göra sakerna bättre får vi peng­arna och den kunniga perso­na­len att räcka.

Social- och hälso­vårds­re­for­men gjor­des nästan i tjugo år - nu är den äntli­gen slut­förd. Sedan ska också tjäns­terna moder­ni­se­ras till det här årtu­sen­det. Med andra ord bety­der det att ha männi­skan som mitt­punkt istäl­let för förvalt­ningen.

Det vikti­gaste för oss är att männi­skan, kunden eller speci­a­lis­ten har sin funk­tions­för­måga kvar och mår bra istäl­let för syste­met. För att nå målet måste vi göra de saker som är viktiga: utveckla tjäns­terna, arbeta för att säker­ställa till­räck­liga perso­nal­re­sur­ser och till­räck­lig finan­sie­ring. Välfärds­sam­häl­lets tjäns­ter kan säkras när blic­karna är fast riktade mot målet.

När vård­per­so­na­len
mår bra mår pati­en­ten
också bra.

Välfärds­om­rå­dena har medlen och kompe­ten­sen för de refor­mer som behövs. I Finland arbe­tar över 200 000 yrkes­ut­bil­dade perso­ner som vet vad som ska göras för att utveckla tjäns­terna. Samlings­par­tiet vill stödja de profes­sio­nella i det här viktiga reform­ar­be­tet.

Social-, hälso­vårds- och rädd­nings­tjäns­terna är inget musei­fö­re­mål där inget får föränd­ras. När vi modigt tar i bruk nya meto­der förstär­ker vi basser­vicen och före­byg­gan­det och utnytt­jar tekno­logi varje gång det är smart kan vi skapa bättre service för folk inom givna ekono­miska ramar.

Diskus­sio­nen om välfärds­om­rå­dena utgår ofta från en kris. I verk­lig­he­ten finns det redan nu mycket gott i våra social-, hälso­vårds- och rädd­nings­tjäns­ter. Social-, hälso­vårds- och rädd­nings­tjäns­terna behö­ver inte mera kris­prat utan gärningar.

Lösning­arna på utma­ning­arna i välfärds­om­rå­dena finns redan – de ska bara tas i bruk.

Snabbt till en god vård och omsorg

Ingen blir frisk i kö. Varje finlän­dare ska kunna lita på att hen får den vård och den omsorg som behövs i rätt tid, tryggt och på båda inhemska språ­ken. Tjäns­terna ska plane­ras så att de motsva­rar männi­skor­nas – inte förvalt­ning­ens – behov.

Gällande tjäns­terna ska målen vara enkla saker: det ska vara lätt att gå till en läkar­mot­tag­ning, och vid mottag­ningen möter man en bekant läkare som känner till kundens till­stånd. Därför vill Samlings­par­tiet att varje välfärds­om­råde inför en huslä­kar­mo­dell. En fast vårdre­la­tion förbätt­rar både vårds­re­sul­ta­ten och vårdens konti­nu­i­tet. I den bästa model­len får kunden själv välja läka­ren – också läka­ren som funge­rar som före­ta­gare. Vi vill utveckla huslä­kar­mo­del­ler och ta de egen­fö­re­ta­gande läkarna med i välfärds­om­rå­de­nas verk­sam­het så fort som möjligt.

Huslä­kare = egen läkare

För pati­en­ten spelar det ingen roll vem som beta­lar läka­rens lön. Istäl­let spelar det en roll om det börjar bli värre för en pati­ent som sitter i kö. Vi vill att det utnytt­jas före­tag, före­ta­gare och orga­ni­sa­tio­ner inom social-, hälso­vårds- och rädd­nings­bran­schen varje gång det är smart. Den som behö­ver service får välja och påverka tjäns­terna mer, tjäns­te­pro­du­cen­terna skapar bättre resul­tat genom att utmana varandra genom posi­tiv konkur­rens. Då lär sig också välfärds­om­rå­det nya och bättre proce­du­rer.

När man på korrekt sätt kan utnyttja före­ta­gens och orga­ni­sa­tio­ner­nas tjäns­ter, och upphand­lings­kom­pe­ten­sen är bra, har välfärds­om­rå­dena möjlig­he­ten också att spara i kost­na­derna. Tjäns­terna behö­ver mindre perso­nalut­hyr­ning och mera äkta samar­bete. Vi vill att det utnytt­jas model­ler med flera produ­cen­ter i välfärds­om­rå­dena genom att utvidga använd­ningen av service­sed­lar och genom att förverk­liga en ny FPA-ersätt­nings­mo­dell.

Tekno­lo­gisk utveck­ling och nya inno­va­tio­ner erbju­der enorma möjlig­he­ter att förbättra till­gången till tjäns­ter och tjäns­te­kva­li­te­ten. Digi­tala tjäns­ter under­lät­tar varda­gen när man via vide­o­för­bin­delse kan ta kontakt med läka­ren på hemsof­fan. På detta sätt blir det mer tid att mötas ansikte mot ansikte för dem som inte har möjlig­he­ten att använda digi­tala tjäns­ter. Vi vill ta social- och hälso­cen­tra­ler­nas distans­mot­tag­ningar i bruk i varje välfärds­om­råde och skapa mera mobila tjäns­ter och hemtjäns­ter som både sparar kunder­nas tid och skapar bättre vårds­re­sul­tat.

Tjäns­terna ska fungera också när man inte vill eller kan använda digi­tala tjäns­ter. Därför ska det finnas till­gäng­lig vård och service­hand­led­ning ansikte mot ansikte. Tjäns­terna bör konstrue­ras så att en syn- eller hörsel­ned­sätt­ning inte hind­rar till­gången till dem.

För att sänka trös­keln för använd­ningen av de tradi­tio­nella tjäns­terna vill vi utvidga social- och hälso­cen­tra­ler­nas öppet­ti­der på kväl­lar och vecko­slut. Så här ser vi till att man får service i rätt tid och på rätt plats och att jourens rusningar mins­kar.

Den speci­a­li­se­rade sjuk­vår­den i Finland är världs­klas­sig, vilket också ska säker­stäl­las i fram­ti­den. Den speci­a­li­se­rade sjuk­vår­dens utma­ningar finns i köerna som är ohåll­bart långa. Det är orim­ligt för pati­en­ten som är osäker på till­gången till vård. Samlings­par­tiet vill att kösta­tisti­ken blir offent­lig. Prak­ti­ken ska vara att pati­en­ten alltid infor­me­ras om kösi­tu­a­tio­nen på andra sjuk­hus och att pati­en­ten hänvi­sas till ett annat sjuk­hus med en kortare kö om hen vill.

Tjäns­ter med låg trös­kel i alla livs­si­tu­a­tio­ner

Barn och unga är finlands fram­tid. Därför måste vi ta väldigt väl hand om dem. I början av livet ska det finnas till­gäng­ligt stöd och saker och ting ska vara i ordning. På rådgiv­nings­by­rån ska man iden­ti­fi­era barnets och famil­jens indi­vi­du­ella behov och svara på dem. Barn- och famil­je­tjäns­terna ska utveck­las till en barn- och famil­je­cen­tre­rad helhet där det beto­nas före­byg­gande och tidigt ingri­pande genom att samla ihop soci­al­tjäns­terna för barn och unga till famil­je­cen­tra­lerna. Barn­skyd­det ska kunna trygga var och ens rätt till en trygg barn­dom.

Diskus­sions­hjälp med låg trös­kel och en snabb till­gång till mental­vårds­tjäns­terna ska tryg­gas för varje barn och ungdom som behö­ver dem. Låt oss se till att hela service­ut­bu­det av tera­pi­ga­ran­tin för barn och unga är i bruk i välfärds­om­rå­dena.

Vi vill se till att man som senior kan leva ett aktivt och menings­fullt liv. I Finland är det nödvän­digt att säker­ställa en god omsorg där själv­be­stäm­man­de­rätt, delak­tig­het och påverk­nings­möj­lig­he­terna till tjäns­ter förverk­li­gas. Varje tjänst ska tas hand om: hemvår­den, service­bo­en­det och omsor­gen dygnet runt bör vara högklas­siga. Närstå­en­de­vår­dar­nas viktiga arbete och arbets­för­måga ska stöd­jas med lediga dagar och genom att erbjuda flera skräd­dar­sydda tjäns­ter och andra tjäns­ter.

I orga­ni­se­ringen av service­bo­en­det behövs det både förnuft och hjärta. Service­bo­en­det bör till exem­pel inte leda till att man blir sepa­re­rad från sin make eller maka. Förverk­li­gan­det av själv­be­stäm­man­de­rät­ten ska stöd­jas gällande särskilt de perso­ner vilkas själv­be­stäm­man­de­för­måga t.ex. på grund av en skada eller en minnes­sjuk­dom blivit nedsatt. Välfärds­om­rå­dena ska kunna svara på indi­vi­du­ella service­be­hov. I det här är det nödvän­digt med fler tekno­lo­giska lösningar, utvid­gan­det av pati­en­tens valfri­het, den rätta kart­lägg­ningen av kund­be­hov och funge­rande service­hand­led­ning.

“Nu ska vi till dans­ba­nan Pontus.
Det är damer­nas tur.”

Ingen är immun mot livets plöts­liga motgångar, och i en svår situ­a­tion ska man inte bli ensam. Funk­tio­na­li­te­ten hos soci­al­ser­vicen är en av mätarna på hjär­tats bild­ning, och den hind­rar oftast proble­men från att bli värre i fram­ti­den. I kris­si­tu­a­tio­ner måste hjäl­pen komma omedel­bart. Vi ska erbjuda mindre hänvis­ning från ett service­ställe till ett annat, sittande i kö och ifyl­lande av blan­ket­ter och mera männi­sko­kon­takt och stöd.

Soci­al­tjäns­terna har ett stort ansvar särskilt för de utsatta. De som lider av addik­tio­ner ska hjäl­pas effek­tivt. Välfärds­om­rå­dena ska erbjuda dem som lider av olika addik­tio­ner från miss­bruks­pro­blem till spel­be­ro­ende hjälp med låg trös­kel. De bostads­lö­sas och särskilt de lång­tids­bo­stads­lö­sas posi­tion ska förbätt­ras - välfärds­om­rå­dena har ansva­ret för att säker­ställa att samar­be­tet med kommu­nerna funge­rar och att de som löper risk för att bli bostads­lösa får den hjälp de behö­ver.

Ett enda slag är för mycket. Vi vill att man ska ingripa i våldet i nära rela­tio­ner bättre i välfärds­om­rå­dena. Välfärds­om­rå­dena ska ha kompe­tens att iden­ti­fi­era och medel för att ingripa i våldet i nära rela­tio­ner och våldet mot kvin­nor. Före­byg­gan­det och stödet för dem som fallit offer för våld bör förverk­li­gas enligt beho­ven.

Mera kvali­tet och effek­ti­vi­tet till tjäns­terna. De bästa prax­i­sarna, infor­ma­tio­nen och tekno­lo­gin ska vara i bruk

Till­gången till läka­ren eller rådgiv­nings­by­rån i sig räcker inte än. Det behövs också att besö­ket är effek­tivt: möjliga fram­tida ingrepp ska ske smidigt och ingen ska falla mellan stolarna. Vård­s­ti­gen ska vara smidig från akuta behov till reha­bi­li­te­ring.

De otaliga lyckan­dena i välfärds­om­rå­dena har inte fått så mycket uppmärk­sam­het. Under ekono­miska utma­ningar har flera områ­den skapat något de andra kunde lära av: ett nytt sätt att skapa en till­gång till hemsjuk­hu­set, sköta ären­den helt och hållet via vide­o­för­bin­delse eller erbjuda hjälp i särskilt utma­nande situ­a­tio­ner. De goda resul­ta­ten förtjä­nas att bli dupli­ce­rade till varje välfärds­om­råde. Om något inte funge­rar i områ­det måste man vakna och se hur proble­met någon annan­stans är löst. Efter social- och hälso­vårds­re­for­men finns det en ännu bättre möjlig­het till detta. Vi vill se till att de bästa prax­i­sarna är i bruk över­allt i Finland.

Det finns många outnytt­jade möjlig­he­ter kvar gällande kunskap, tekno­logi, digi­ta­li­se­ring och arti­fi­ci­ell intel­li­gens. Genom att kombi­nera nya tekno­lo­gier med kunskap kan man få mera livsår, förbättra omsorgs­kva­li­te­ten, minska perso­na­lens arbets­mängd och främja välbe­fin­nande och hälsa. Det behövs mod och smidig­het för att kvali­tets­re­gist­ren, läke­me­dels­ro­bo­tarna och tekno­lo­gin som utnytt­jar arti­fi­ci­ell intel­li­gens tas i bruk. Samlings­par­tiet är berett på att ta dethär målmed­vetna digi­tala språnget.

Låt oss använda tekno­lo­gin
för att korta vård­kö­erna.

För både männi­skan och syste­met är det bäst om det helt och hållet går att före­bygga sjuk­do­men. Välfärds­om­rå­dena har ansva­ret för främ­jan­det av sina invå­na­res välfärd och hälsa i samar­bete med kommu­nerna. Samlings­par­tiet anser att kommu­ner­nas och välfärds­om­rå­de­nas grän­ser inte ska vara ett hinder eller en ursäkt för att det inte kunde göras före­byg­gande arbete som vore möjligt.

I modern tid beto­nas gransk­ningen av behand­lings­re­kom­men­da­tio­ner­nas och tjäns­ter­nas nytta och effek­ti­vi­tet. De existe­rande resur­serna ska allo­ke­ras så effek­tivt som möjligt. De profes­sio­nella ska kunna använda mer tid med att vårda pati­en­ter och mindre med admi­nist­ra­tiva uppgif­ter.

Forsk­ningen i social- och hälso­vård som nu görs är fram­ti­dens goda vård. Samlings­par­tiet vill se till att forsk­ningen i områ­det och poten­ti­a­let i nya tekno­lo­gier i sin helhet tas i bruk. Att acce­le­rera forsk­nings­verk­sam­he­ten förut­sät­ter enhet­liga prax­i­sar både i FoU-verk­sam­he­ten och i samar­be­tet med före­ta­gen i olika välfärds­om­rå­dena. Välfärds­om­rå­dena bör säker­ställa att också privata aktö­rer blir invol­ve­rade i forsk­nings­verk­sam­he­ten. Nya inno­va­tio­ner ska utnytt­jas utan fördo­mar för att utveckla hela syste­met, tjäns­terna och vården.

Bara en välmå­ende perso­nal kan upprätt­hålla välfär­den

Social-, hälso­vård- och rädd­nings­tjäns­terna finns för männi­skorna. Om de anställda inte mår bra blir tjäns­terna försva­gade, och arbets­plat­serna inom områ­det lockar inte nya yrkes­ut­bil­dade. Målet är inte att samma perso­nal­mängd gör hela tiden mer. Man ska inte springa snab­bare än förut utan välja en kortare väg fram. Proce­du­rerna ska förnyas så att det finns till­räck­ligt med kunnig perso­nal med tanke på arbets­upp­gif­terna.

Kunniga kolle­gor och en god anda på arbets­plat­sen skapar grun­den i allt. En funge­rande arbets­för­del­ning, möjlig­he­ten att påverka det egna arbe­tet, gott ledar­skap och yrkes­in­rik­tat stöd säkrar att man trivs och orkar jobba inom social- och hälso­vårds­bran­schen. Det ska finnas till­räck­ligt med tid under arbets­da­gen att utföra arbets­upp­gif­terna ordent­ligt och etiskt. I välfärds­om­rå­dena ska man satsa på gott ledar­skap, spor­rande karriär­vä­gar och löne­sy­ste­mets inci­ta­ment.

På en bra arbets­plats finns det till­räck­ligt med perso­nal. Samlings­par­tiet är redo att vända på varje sten för att trygga perso­na­lens till­räck­lig­het. Låt oss ta hand om att välfärds­om­rå­de­nas anställda kan foku­sera på de arbets­upp­gif­ter som motsva­rar deras kompe­tens, och vid behov ska perso­na­lens arbets­för­del­ning grans­kas. Perso­na­len ska ha möjlig­he­ter till till­räck­lig tilläggs- ochfort­bild­ning. När utbild­nings­mäng­derna ökar ska man alltid se till att de tillämp­li­gaste blir antagna till social-, hälso­vårds- och rädd­nings­bran­schen. Låt oss rekry­tera yrkes­ut­bil­dade perso­ner inom social- och hälso­vårds­bran­schen också från utlan­det och trygga dem till­räck­liga språk­kun­ska­per och behärs­kan­det av landets arbets­me­to­der.

Starka rädd­nings­tjäns­ter och prehos­pi­tal akut­sjuk­vård

Rädd­nings­tjäns­terna och den prehos­pi­tala akut­sjuk­vår­den finns för de situ­a­tio­ner då nöden är störst. Därför ska man kunna lita på dessa tjäns­ter. Rädd­nings­tjäns­terna och tjäns­terna i prehos­pi­tal akut­sjuk­vård ska produ­ce­ras effek­tivt och enhet­ligt över­allt i Finland. Den prehos­pi­tala akut­sjuk­vår­dens roll ska utveck­las som fast del av social-, hälso­vårds- och rädd­nings­tjäns­terna.

Den prehos­pi­tala akut­sjuk­vår­den och rädd­nings-
verkets utrust­ning ska hållas i skick.

Rädd­nings­tjäns­ter­nas posi­tion ska vara stark i varje välfärds­om­råde. Det ska utbil­das ett till­räck­ligt antal räddare och rädd­nings­ut­bild­ningen bör utveck­las. Avtals­brand­kå­rerna har en viktig roll i stöd­jan­det av rädd­nings­ver­ket i välfärds­om­rå­dena vilkas funk­tions­fär­dig­he­ter ska främ­jas.

Välfärds­om­rå­de­nas tjäns­ter ska hålla också i samhäl­lets stör­nings­si­tu­a­tio­ner. Låt oss uppda­tera välfärds­om­rå­de­nas bered­skaps­pla­ner och säker­ställa att de tar till hänsyn dagens nya hotsce­na­rier.

En håll­bar ekonomi är grun­den till välfär­den

Hur mycket man än önskar det uppstår varken pengar eller kunnig perso­nal från ingen­ting. Finan­sie­ringen av välfärds­om­rå­dena är nästan helt och hållet stat­lig, den kommer alltså från de nuva­rande och fram­tida skat­te­be­ta­larna. År 2025 är finan­sie­ringen av välfärds­om­rå­dena 26,2 miljar­der, vilket nästan är en tred­je­del av stats­bud­ge­ten, och finan­sie­ringen ökar från år 2024 med 2,2 miljar­der euro. Finan­sie­ringen av områ­dena ökar också i fram­ti­den, men öknings­tak­ten måste brom­sas. Det går inte att finan­si­era tjäns­terna med skuld­pengar för evigt.

En besluts­fat­tare som bär ansvar är medve­ten om verk­lig­he­ten och dess begrän­sade resur­ser och strä­var efter att utveckla högklas­si­gare och kost­nads­ef­fek­ti­vare tjäns­ter. Med de existe­rande resur­serna ska man åstad­komma mer och bättre.

Samlings­par­tiet motsät­ter sig ibruk­ta­gan­det av en land­skaps­skatt. En land­skaps­skatt kan inte lösa välfärds­om­rå­de­nas finan­sie­rings­pro­blem men den omedel­bart skulle öka skatte­gra­den. Samti­digt skulle en land­skaps­skatt leda till en segre­ge­ring i beskatt­ningen och service­ni­vån i olika delar av Finland. I ett så stort land som Finland behövs det inte tre beskatt­ningsni­våer.

En ansvars­full balan­se­ring av ekono­min kräver att man kan göra val. Peng­arna ska läggas på tjäns­ter i stäl­let för loka­ler och använd­ningen av fastig­he­ter ska effek­ti­vi­se­ras. Effek­ti­vi­tet och smidig­het är inga svärord utan lösningar som till­sam­mans med alla besluts­fat­tare och perso­nal främ­jas.

Man kan inte få service gratis, men på vissa enhe­ter är priset högre än någon annan­stans. Till exem­pel om en tand­lag­ning kostar mycket mer på ett verk­sam­hets­ställe än på ett annat, ska välfärds­om­rå­det börja lösa proble­met med skill­na­den mellan kost­na­derna. För välfärds­om­rå­dena är att beräkna enhets­kost­na­der en ny sak som verk­ligt hjäl­per med att ingripa i effek­ti­vi­tets­skill­na­derna. I välfärds­om­rå­dena ska man foku­sera på att utveckla produk­ti­vi­te­ten särskilt på de enhe­ter där den är lägst. Samti­digt vet man när det lönar sig att köpa en tjänst istäl­let för att produ­cera den på egen hand.

På lång sikt brom­sas ökningen av kost­na­derna med före­byg­gande arbete och genom att flytta foku­set från fixande tjäns­ter till tjäns­ter för tidigt stöd. Att bromsa ökningen av kost­na­derna kräver ett modigt ibruk­ta­gande av nya verk­sam­hets­mo­del­ler på kort sikt.

De bästa verk­ty­gen för att bromsa ökningen av kost­na­derna hjäl­per också att skapa bättre tjäns­ter. Med hjälp av de bästa prodecu­derna och kost­nads­be­räk­ningen vet man var och hur tjäns­terna ska utveck­las. Med flera produ­cen­ter och bättre konstru­e­rade upphand­lingar riktas alla resur­ser till att produ­cera social- och hälso­vårds­tjäns­ter när kost­na­derna också mins­kar.

Lyckade konkur­rens­ut­sätt­ningar leder till att det behövs mindre anställ­ning via beman­nings­fö­re­tag och att det produ­ce­ras bättre service i välfärds­om­rå­dena. I välfärds­om­rå­dena ska man säker­ställa att konkur­rens­ut­sätt­ning­arna förverk­li­gas så att mindre före­tag och orga­ni­sa­tio­ner också har en äkta möjlig­het att delta. låt oss se till att endast väsent­liga krav gällande service­kva­li­te­ten ställs i konkurrens­ utsätt­ningar.

Om man räknat rätt
ljuger de inte.

Mer innehåll i samma kategori

Skip to content