Idéhistoria

De finländska partierna har en ganska likadan tradition i förtecknandet av sina politiska mål. De högsta dokumenten i programhierarkin är principprogram. I Samlingspartiet har man gjort även målsättnings- och specialprogram. Vid behov har man också gjort omfattande utlåtanden, varav de viktigaste på partistämman.

Principprogrammen godkänns av det högsta organet i partiet, dvs. partistämman. Det senaste programmet godkändes på partistämman i Joensuu år 2006 (http://www.kokoomus.fi/samlingspartiet/malsattningar/principprogram/). Principprogrammet är en linjedragning angående partiets etiska principer, ideologi och syn på världen. Samlingspartiets idéhistoria kan enligt dessa program delas i olika faser:

*Socialreformism som arv från det finska partiets tid, 1918-1920

*Konservatism 1920-1947

*Nykonservatism (Dynamisk konservatism) 1957-70

*Individualism och ”borgerlighet”, reformfas. Liberalistiska idealer var bland annat individualism, pluralism och socialt ansvar; 1970 framåt

*Ekosocial marknadsekonomi: i 1993 års program får miljöansvaret en kraftigare ställning. Också gemenskaplighet mera fram som motsats till extrem individualism.

*Samlingspartiet är ett centerhöger folkparti som bygger på ansvarsfull marknadsekonomi (Joensuu 2006).

Det nyaste programmet fortsätter idéfasen om ansvarsfull frihet och understryker ny gemenskaplighet. Samlingspartiets målsättning är ett samhälle av människor som tar ansvar för sitt eget och andras liv så, att för var och en möjliggörs förutsättningar till ett gott liv. Samlingspartiet är en ansvarsfull förnyare som litar på människan. Viktigt för Samlingspartiet är människans frihet och ansvar för sin egen verksamhet. Jämlika möjligheter garanterar åt alla möjligheten att utvecklas och nå framgång. Omsorgen om de svagare samt familjens och närsamfundets ansvar framhålls i Samlingspartiets ideologi.